jag skrev ett inlägg i fredags angående att det var min och sambons ett-årsdag och att jag hade fått jättefina blommor till jobbet. Men det inlägget finns inte på bloggen fast jag vet att jag verkligen skrev och publiserade det… mysko!
Det är vår!!!
Solen skiner, lillebror är lite bättre, smärtkliniken har gett mig olika saker för att få min hand att börja fungera igen, himlen är blå och jag myser med pojkvännen… Tanken har slagit mig att sluta blogga eftersom jag gör det så sällan nu. Jag tycker egentligen inte om att jag inte tar hand om bloggen på ett särskilt bra sätt men samtidigt är det svårt att ta steget och stänga ner den. Så länge jag har bloggen känns det som en utväg att ha bloggandet om jag vill/behöver. Det är tryggt, säkert och ett lätt sätt skriva av mig. Lets face it; jag har ju även fått många vänner här, både i bloggosfären och IRL, det är ett lätt sätt att hålla kontakten även om jag är dålig på kontaktdelen för tillfället (ett långt tillfälle…).
Hoppas ni alla njuter av den underbara solen och dess helande krafter, det gör jag! 
Handledarkurs och att vara kär
Igår tog jag det stora steget mot ett körkort Jag och pojkvännen gick en handledarkurs. I födelsedagspresent av honom fick jag handledarkursen plus en bokad plats på en teorikurs som börjar den 31:e mars. Så mina vänner, snart kommer den vimsiga filosofan vara ute på vägarna och förhoppningsvis inte vara särskilt vimsig 
Faktiskt, nu när jag tänker på det… jag är inte alls lika vimsig nu för tiden som jag var förr… Jaja, körkortet -teorin slutar i slutet på april och eftersom jag har plugghuvud tänkte jag försöka skriva provet så snart som möjligt efter det. Gjorde ett av Bonniers teoriprov på pojkvännens dator förra veckan och då blev jag godkänd på första försöket. Därmed inte sagt att jag är en bra bilförare eller att jag tror allt är lätt och att jag kommer ta det oseriöst. Tvärtom, att jag klarar vissa saker i början ger mig självförtroendet jag har saknat för att faktiskt ta den där rosa lilla lappen. Förra veckan körde vi på en stor parkering (typ tredje gången jag körde med pojkvännen) och då både backade och fickpakerade jag utan några fel. Megakul!!Fast jag såg inte att jag fickpakerade -jag fokuserade på att jag backade för det var det jag var lite nojjig för Jag känner mig inte alls oteknisk nu för tiden, åtminstone inte om man jämför med hur jag var förr. Heja mig!
Efter kursen igårkväll gick vi till min favoritrestaurange och åt goooooood mat 
Pojkvännen hade som förslag att gå på bio, det tyckte jag lät bra men vi hade det så mysigt och trevligt på restaurangen att vi skippade bion, satt kvar och pratade ett tag till och sedan tog en promenad hem. Han är väligt romantisk och får mig verkligen att känna mig både sedd, stolt (över mig själv), uppskattad och älskad. Vi kan ha så intressanta diskussioner samtidigt som vi båda kan stanna upp och bara titta den andre i ögonen och drunkna där. I söndags var det fyra månader sedan vi gick på vår första date. För att göra det enkelt för oss brukar jag räkna den daten som då vi blev tillsammans. För lets face it, sedan den kvällen fanns det ingen annan för någon av oss… Fortfarande nykär -jajemän
Nu måste jag komma igång med jobbet. Hoppas ni har det bra, jag saknar er men jag hinner/orkar fortfarande inte sitta framför datorn när jag väl är hemma och faktiskt skulle kunna göra det. Jobbet är galet mycket hela tiden…
Filosofan och facebook
För några dagar sedan fick min bästa jobbarkompis mig att bli medlem på facebook. Jag hade redan fått x antal förfrågningar men säker i min otekniskhet hade jag ignorerat påtryckningar frams tills S satte in stöten. Nu sitter jag här, rätt trött och sliten efter en dag där det har varit halvkaos (som vanligt) på jobbet och handen har värkt mer än nödvändigt. By the way -har äntligen fått kallelse till Örebro sjukhus och handkirurgin. Får komma dit den 14/11 för en undersökning. Hur som haver, vad gör jag samtidigt som jag slötittar på CSI?Ja, inte sitter jag och tar hand om min blogg som jag har dåligt samvete över utan jag sitter och gosar med katterna och försöker komma underfull med Facebook. Oteknisk filosofa försöker och försöker men snurrar in sig och hittar nya saker innan jag hinner hitta svaren på de ursprungliga frågorna. Heja mig! 
Suck för mig…
Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en ”djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal
Shop til you drop!
Varit med bästa jobbarkompisen och shoppat i eftermiddag/kväll. Jag kom hem för fem minuter sedan, fötterna värker trots relativt förnuftiga skor, jag har inte så många påsar som jag trodde men fler än vad den smarta plånboken kanske föredrar. Kort sagt -en bra shoppingdag Det blev inte någon kjol eller byxa, vilket jag verkligen ville hitta, men däremot en klänning, 2 polotröjor, en skjorta, snygga (och dyraste inköpet idag) Pilgrimssmyckenen, röd basker, en svart ”bullkeps” och en STOR vit sjal. Rätt bra jobbat Igår var jag och samma kompis på stan och rekade lite grann inför kvällens ”motionsrunda” och sedan smet vi upp till min farmor för lite té och sällskap. När jag kom hem igår var det kollapsande i soffa och säng som gällde, idag känns det väldigt mycket som samma sak upprepar sig. Fast skillnaden är att jag imorgon har sovmorgon… vilket jag har glömt att tala om för teamledaren och teknikerna. de inne på kontoret vet det ju, eller kommer kunna ta reda på det enkelt. Jag får nog skicka ett sms till teamledaren innan jag glömmer bort det igen, vimsig och trött som jag är.
Influensan har kommit till landet… med det följer oron och försiktigheten kring lillebror. Jag har inte tagit nyheten lika bra som jag brukar göra. Kanske är det för att våren och sommaren har varit så tuff rent psykiskt för mig, kanske är det för att flunsan kommer så extremt tidigt i år, jag vet inte…
Dagdrömmeri
En enkel reflektion:
Om man är en person som är väldigt öppen av sig är det inte så begåvat att ha någon att dagdrömma om. För en person som man dagdrömmer om är oftast en människa som drömmaren inte kan få av olika anledningar -därav drömmeriet. Är drömmaren öppen av sig syns det väldigt lätt, och oftast omedvetet, dels att man drömmer och dels vem man drömmer om. Kanske inte jättebra alla gånger…
(Därmed inte sagt att det är en vimsig filosofan som dagdrömmer )
Fast visst är det skönt att drömma ibland. Jag tror det är viktigt att vi alla både vågar drömma och vårda drömmarnas värld. Kanske kan jag göra om talesättet ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” till ”Det finns inga dåliga drömmar, bara dåliga handlingar”… För drömmarna är det inget fel på. Det är ofta drömmarna som får oss att hålla galenskapen i schack. De gånger galenskapen vinner är det ju handingarna som är dåliga, inte drömmen i sig. Eller är jag ute på lite för djupt vatten nu? Flummiga filosofan är trött och ska sova, jag ska ge upp den här tråden av filosoferande, åtminstone för stunden Istället ska jag gå och nattdrömma, förhoppningsvis lite trevliga drömmar där goda vänner kommer och hälsar på i drömlivet.
God natt och kram på er!
Om jag någonsin igår trodde…
…att min telefon var fastvuxen i örat (vilket jag trodde större delen av dagen) är det ingenting mot idag. Idag VET jag att den är fastvuxen! Finns det kirurger där ute i världen som är bra på att operera loss en mobil från filosofors öron? Vilken galen dag! Jag har verkligen inte ens kunna lägga på efter ett samtal och börja slå ett nummer till någon av mina tekniker utan att bli avbruten av att telefonen i handen ringer. Jag hade en timme runt lunch som var lite lugnare men det har verkligen varit galet idag. Delvis kan jag förstå det men samtidigt inte. Lång story som jag inte orkar ta nu -är alldeles för trött med värkande huvud för att orka mycket mer idag. Ändå borde jag verkligen laga en del mat som jag tagit fram för tining. Dessutom behöver jag nog få i mig någon form av näring. Åt lunch men hann inte med fikat och frukten vid två-tiden. Däremot har jag nog slagit rekord i antal koppar ”specialcafélattés” idag. Allt för att orka hålla fokuseringen. Imorse satt jag med två telefoner som ringde samtidigt och som jag pratade i samtidigt som jag också lyckades kommunicera med två på kontoret som stirrade storögt på mig. De bara skrattade och skakade på huvudena för att sedan försynt fråga om det var lite mycket som start på dagen… Hahhaha… Skojar dom??!!
Jag tror jag inte börjat/hunnit andas förrän nu! Det blev en timmes övertid idag, imorgon kommer det inte bli någon för jag ska till kiropraktorn direkt efter jobbet så jag hinner inte jobba över. Det är så skönt att gå till honom för där slappnar jag verkligen av.
Det går verkligen urdåligt för mitt team just nu…vad 17 ska jag göra för att få det gå bättre????Nä, mat var det. Huvudvärkstablett kanske också, och en dusch eller ett bad och sedan Midsummer murders på tv. Sist men definitivt inte sist kommer min underbara date med min säng och huvudkudde. Snark är allt jag säger om den saken!!
En förvirrad filosofan
Haft en konstig natt med många drömmar. Sitter nu med cd’n jag fick av min teamledare när han gick på semester som han gjort till mig. Min kropp och mina ögon vill gråta men samtidigt kommer det inga tårar. Jag vet inte varför jag vill gråta, jag vet ingenting. Drömmarna lever kvar i mig och jag är lite småskraj för om de faktiskt försöker få mig att inse vissa saker eller om de bara är utrensningar av tankarna och funderingarna som förekommer i en vimsig filosofas hjärna. Jag föredrar det senare alternativet, det förstnämnda blir så komplicerat -för att inte tala om rörigt med tanke på hur drömmarna var
Idag ska jag ta tag i mig själv och göra en storstädning i lägenheten. Är verkligen hög tid för det nu, har varit tid för det länge men latheten har kommit ivägen. Nu får den helt enkelt inte komma ivägen för då slutar det väl med att jag får en allergisk reaktion på alla smulor och damråttor som smugit sig in i min underbara lägenhet.
Jag behöver nog gråta…men vad 17??!Varför då? Kände av det igår också men då kom det heller inga tårar, inga salta bäckar.
Väntar dessutom på att en kompis ska föda bebis som var planerad till i onsdags. Jag brukar vara bra på att gissa datum och jag trodde på den 16:e men ingen bebbe än…Det blir hennes första och vi är två kompisar som står på stand by
Vilken lång dag det har varit…
Var på jobbet redan 06.30, jobbade attans så mycket på förmiddagen, tog en långlunch med nästan alla på kontoret. Sedan tillbaka för at tjobba lite mer och ha överlämning eftersom jag är ledig hela nästa vecka. Direkt efter jobbet blev jag hämtad av killen som gifter sig imorgon och jag kom precis hem nu, kvart i elva, efter att ha hjälpt brudparet med allt från dukning, sista-minuten-bordsplaceringsändringar och allmänt lugnande av övertrötta/spända/nenrvösa/stressade/upprymda/glada/kära brudparet. Varit kul men är urtrött nu och vet med mig att det blir en lååååång dag imorgon också. Min tyska kompis kommer troligen vid halv tre imorgon natt och bussen från bröllopsfesten går halv 2 så jag stannar i stan och möter I när hon kommer emd bussen. Måste komma ihåg att ringa pappa och fråga om han kan hämta oss, annars får vi helt enkelt ta en taxi. Nu ska här s ovas så att filosofan kan 1)vara glad och social imorgon, 2)kan komma ihåg allt jag måste göra imorgon förmiddag, 3)kan hålla talet under bröllopsmiddagen, 4)kan hålla mig vaken tills I kommer.
Hoppas ni får en toppenhelg! Kanske inte blir mycket bloggande nästa vecka eftersom I är här men lite ska jag hinna med -abstinensen blir väl för stor annars Stor kram till er alla!!!
(jag ska verkligen vara ledig 9 dagar i sträck!!!…..ska inte tänka på det förkontrollbehovet väcks till liv varje gång jag tänker så….)
