jag skrev ett inlägg i fredags angående att det var min och sambons ett-årsdag och att jag hade fått jättefina blommor till jobbet. Men det inlägget finns inte på bloggen fast jag vet att jag verkligen skrev och publiserade det… mysko!
Handledarkurs och att vara kär
Igår tog jag det stora steget mot ett körkort 
Jag och pojkvännen gick en handledarkurs. I födelsedagspresent av honom fick jag handledarkursen plus en bokad plats på en teorikurs som börjar den 31:e mars. Så mina vänner, snart kommer den vimsiga filosofan vara ute på vägarna och förhoppningsvis inte vara särskilt vimsig 
Faktiskt, nu när jag tänker på det… jag är inte alls lika vimsig nu för tiden som jag var förr… Jaja, körkortet -teorin slutar i slutet på april och eftersom jag har plugghuvud tänkte jag försöka skriva provet så snart som möjligt efter det. Gjorde ett av Bonniers teoriprov på pojkvännens dator förra veckan och då blev jag godkänd på första försöket. Därmed inte sagt att jag är en bra bilförare eller att jag tror allt är lätt och att jag kommer ta det oseriöst. Tvärtom, att jag klarar vissa saker i början ger mig självförtroendet jag har saknat för att faktiskt ta den där rosa lilla lappen. Förra veckan körde vi på en stor parkering (typ tredje gången jag körde med pojkvännen) och då både backade och fickpakerade jag utan några fel. Megakul!!Fast jag såg inte att jag fickpakerade -jag fokuserade på att jag backade för det var det jag var lite nojjig för Jag känner mig inte alls oteknisk nu för tiden, åtminstone inte om man jämför med hur jag var förr. Heja mig!
Efter kursen igårkväll gick vi till min favoritrestaurange och åt goooooood mat 
Pojkvännen hade som förslag att gå på bio, det tyckte jag lät bra men vi hade det så mysigt och trevligt på restaurangen att vi skippade bion, satt kvar och pratade ett tag till och sedan tog en promenad hem. Han är väligt romantisk och får mig verkligen att känna mig både sedd, stolt (över mig själv), uppskattad och älskad. Vi kan ha så intressanta diskussioner samtidigt som vi båda kan stanna upp och bara titta den andre i ögonen och drunkna där. I söndags var det fyra månader sedan vi gick på vår första date. För att göra det enkelt för oss brukar jag räkna den daten som då vi blev tillsammans. För lets face it, sedan den kvällen fanns det ingen annan för någon av oss… Fortfarande nykär -jajemän
Nu måste jag komma igång med jobbet. Hoppas ni har det bra, jag saknar er men jag hinner/orkar fortfarande inte sitta framför datorn när jag väl är hemma och faktiskt skulle kunna göra det. Jobbet är galet mycket hela tiden…
Jag lever och myser :)
Det är lite jobbigt på jobbet nu…den här veckan har känts som att den har varit 3 veckor lång. Jag har fortfarande rätt ont i min hand vilket gör att jag är konstant trött. Jag blir det när jag lever med en smärta hela tiden, även om jag lär mig leva med den är det ju inte direkt urkul. Sedan har jag tillbringat rätt mycket tid med katterna och vänner den här veckan (och facebook) så bloggen har blivit pinsamt åsidosatt den senaste tiden. Imorgon ska jag tillbringa dagen med att läsa ikapp mig på alla bloggar, jag saknar mina bloggläsningsstunder, mina bloggskratt och att veta hur ni mår och lever. Men vet ni vad? Trots allt detta så myser jag Jag har två underbara katter, goa vänner och ett jobb att gå till. Livet är egentligen rätt bra, eller hur? Desutom blev jag omåttligt populär på jobbet idag när jag hade bakat äppelkaka till hela gänget Hembakad äppelkaka med vaniljsås gjorde succé kan jag säga, trots att jag aldrig bakat en sådan sort förut *stolt filosofan*
Filosofan och facebook
För några dagar sedan fick min bästa jobbarkompis mig att bli medlem på facebook. Jag hade redan fått x antal förfrågningar men säker i min otekniskhet hade jag ignorerat påtryckningar frams tills S satte in stöten. Nu sitter jag här, rätt trött och sliten efter en dag där det har varit halvkaos (som vanligt) på jobbet och handen har värkt mer än nödvändigt. By the way -har äntligen fått kallelse till Örebro sjukhus och handkirurgin. Får komma dit den 14/11 för en undersökning. Hur som haver, vad gör jag samtidigt som jag slötittar på CSI?Ja, inte sitter jag och tar hand om min blogg som jag har dåligt samvete över utan jag sitter och gosar med katterna och försöker komma underfull med Facebook. Oteknisk filosofa försöker och försöker men snurrar in sig och hittar nya saker innan jag hinner hitta svaren på de ursprungliga frågorna. Heja mig! 
Suck för mig…
Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en ”djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal
Mina tre gyllene ledord i bröllopstalet…
…blir respekt, kommunikation och tolerans. Har varit hos min kusin nu ikväll och kopierat alla bilder jag tog på helgens bröllop. (Jag är ju så löjligt pinsamt oteknisk med en halvfungerande dator så jag kan ju inte det själv…och hon hade lyckats glömma sin kamera.) Återigen var hon förvånandsvärt trevlig. Jag vet att människor kan ändra sig men en person som varit rätt otrevlig sedan hon föddes -jag lovar och svär!- har väl en ganska liten chans att förändras, eller? Konfunderad filosofan är ordet för vad jag är i allafall…Fast jag tänker inte slösa mycket energi på den funderingen, istället tänker jag gå och lägga mig. Är trött och har stor smärta i nacke och axlar med huvudvärk som följd. Mysigt… Har bokat tid hos min kiropraktor som jag inte varit hos på 2 (nästan 3) år till fredag vid lunchtid. Välbehövligt men jag vet hur jag kommer må i några timmar efteråt. Kroppen får sig en chock när blodet kan strömma fritt igen.
Min teamledare kom med glass i eftermiddags. Han har semester från och med på fredag så det här var sista glasschansen vi hade på två veckor. Kommer kännas konstigt att inte prata med honom varje dag. Min vice teamledare är en jättego kille det också fast det är ju inte alls samma sak. Även om vice-killen är en kompis och vi pratar djupa saker så är ändå teamledaren min vän. Vi pratar om allt, såväl djupa som pinsamt ytliga som generande saker. Kort sagt, vi pratar om ALLT på ett avslappnat sätt med mycket skratt och humor. Det är sådan skillnad mellan vår relation och den relation som är mellan de andra ppl-arna och deras teamledare. Jag klagar inte, definitivt inte, snarare tvärtom. Vi två jobbar så nära varandra och har blivit vänner och då är det lättare att jobba och ha en fungerande kommunikation vilket underlättar kontrollen/arbetet/planeringen med teknikerna i teamet. Vi stöttar varandra och det gör att jag känner mig så mycket tryggare, både i min yrkesroll och i mig själv. Två veckor borde gå fort, särskilt med tanke på att jag själv kommer vara ledig den sista av de två veckorna. Troligen är det vid den här tiden om 10 dagar möter jag min tyska vän vid tåget Jag ser fram emot det såååååå mycket!!!! Men nu mina vänner, nu ska en vimsig filosofan sova. Fast först kanske jag ska ta en smärtlindrande tablett så jag 1) kan somna och 2) minskar risken för ett migränanfall innat, jag känner av en liten början till det men kanske är det bara spänningarna…
God natt, nanna gott till er all!
Dagens citat: Nancy Astor till Winston Churchill i en debatt i överhuset: ”Om du var min man skulle jag hälla gift i din tékopp.” varpå Churchill svarar: ”Om du var min fru skulle jag dricka den tékopen!” Klockren!
Tjabatjenahallo!
Återigen är det en trött filsoofan som talar om att hon lever…troligen kommer det märkas på stavningen för trots att jag läste igenom mitt förra inlägg innan jag publicerade det är jag medveten om hur slarvigt skrivet det var. Jaja, det kan inte gå bra jämt
I helgen har jag varit barnvakt åt systerysters nio-åriga dotter. Vi har haft väldigt kul men vi var två trötta tjejer som kom hem efter en rätt händelserik dag i stans stora park. Det blir nog en riktigt tidigt kväll för mig idag -det är jobbigt att vara barn igen
Har precis fått låna en mus av en kompis plus att hon lyckades få igång datorn åt mig igen så nu sitter jag här för första gången på nästan en vecka. Min tv la dessutom delvis av i förrgår. Ibland funkar den som den ska men sedan kan den bara slockna. Ljudet fungerar som det ska men bilden blir svart. Stänger jag då av tv’n och sätter på den igen kan det fungera antingen i några minuter eller inte alls. Men hela tiden är det bara bilden som är svart, ljudet är oförstört. Otekniska jag tror det är något fel med bildröret. Fast samtidigt…tv’n är troligen 15 år gammal och den tv jag ”egentligen” ska ha (den som jag ska få av en bekant till mamma) kommer nu i veckan. Mamma och kompisen G ska ned till Kungsbacka och hämta min soffa, bokhyllorna, tv’n och lite andra sådana saker. Dessutom ska de få med sig micron som jag ska få från min kompis S i Gbg. Ska bli skönt att få alla möblerna så att mer känns som en lägenhet som är iordning, även om det sedan naturligtvis kommer behöva kompletteras med småsaker.
Hoppas ni alla har det bra, ska försöka titta in till er imorgon efter jobbet nu när jag kan sitta hemma igen Kram på er!!!
Galenskap
Jag blir galen, om jag inte redan är det. Var går gränsen för galenskap? Är sinnesförvirring en grad av galenskap eller bara ett annat ord för samma begrepp?
1)it takes a fool to remaine saine -eftersom jag är halvtokig måste det betyda att jag bara är en dåre ibland. Lätt vimsig och förvirrad men ändå en bra organisatör. Konstant trött och nära till tårar samtidigt som skrattet och glittrande ögon får folk att stanna upp kring mig.
2) Såg en pjäs om Gustaf Fröding igår kväll med vännen K. Fler funderingar kring sinnesförvirring har väckts i mitt redan sprängfyllda huvud. De flesta riktigt stora är galningar men alla galningar är inte stora. Jag börjar känna att jag tillhör den senare gruppen, för at tinte tala om den ständigt återkommande frågan -var går gränsen för om man är galen eller inte?
3) tekniska världen kan driva vem som helst över kanten! Åtminstone om vem som helst liknar mig det minsta. Vet ni anledningen till att jag är oteknisk? Det är inte att jag inte kan tänka logiskt eller inte kan lösa problem -för det kan jag. Problemet ligger i att så fort jag närmar mig tekniska apparater uppför de sig som de aldrig förr har gjort kring någon människa, och aldrig kommer att uppföra sig igen… Utan att göra någonting lyckas jag få det mest simpla program att utföra konstigheter trots att experterna talar om för mig vad jag ska göra och jag gör EXAKT vad de ber mig om. Experterna står handfallna och stirrar på skärmen för att sedan med förundran (ibland nästan beundran) säga ”Men jag sååååg ju vad du gjorde. Du gjorde ju inget fel. Det kan inte bli så här när man gör som du gjorde.” Blir man inte galen av det så säg? Det påverkar till och med arbetet till den grad att det jag ska göra idag för att förbereda måndagens arbete inte kan göras. Varför? För att jag blir utkastat ur programmet precis hela tiden. Varför släpper det ens in mig när det uppenbarligen inte vill ha mig där???? Logiken kring den tekniska världen måste helt enkelt vara att det inte existerar någon teknisk logik. Skit bakom spakarna går an som ursäkt så länge jag sitter själv men inte när jag följer instruktionerna!
4) Tankar kring liv och död kretsar så närvarande runt i mig samtidigt som jag inte kan ta på dem. Jag kan inte formulera dem utan varje gång jag försöker kommer bara orden ”jag är så trött” ur min mun. Frustrerande och tröttsamt. Trötthet är ett tema i mitt liv. Samtidigt som jag är trött är jag jag funktionabel samtidigt som jag inte alls är det. Jag vet att livet handlar om att leva och att dö, det är det naturliga, det enda säkra med livet, men måste det kännas som att det är de extrema ytterligheterna som enbart finns i mitt liv? De går hand i hand men jag känner mig mer och mer schitsofren av det…
Ska grilla med kompisar ikväll och träffa en annan kompis på stan om en timme. Tur i oturen att jag inte kan arbeta Ska bli skönt att bara umgås med vänner och förtränga livets jobbiga saker. Det är begravning nästa vecka på tjejen som dog i bilkrocken för några veckor sedan. Jag måste gå, måste få ur det ur systemet för ajg lägger till och med band på mig när jag är ensam just nu. Jag måste snart ta tag i mig själv och hitta en terapet av något slag tror jag.
Otekniska filosofan har lyckats!!!!:D
När jag kom hem från jobbet väntade ett brev på mig. Ett brev med en avi i, en avi som gjorde att jag kunde hämta modemet till mitt bredband. Jag gick naturligtvis och hämtade det och gick, nästan, raka vägen hem. Sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte ”Ta det lugnt och för guds skull, läs instruktionerna så ska det gå bra. Jag kan ju läsa så jag borde klara det här själv.” Och vad gör jag nu, 10 minuter senare? Hehehehehehe!!! *belåtet gnäggskratt* Ich habe klarat det aaaaaaalldeles själv Det ni!!!Det är inte illa!
Solen skiner för fullt, det är varmt och skönt. Jag mår inte lika dåligt nu som sist jag skrev men jag är inte på topp. Ändå, om jag jämför mig själv med hur jag var för 6-8 veckor sedan så mår jag skrämmande bra. Jag insåg inte då hur nere jag var, tillräckligt mörkt var det för att jag ska bli rädd nu när jag tittar tillbaka. Men hey -jag lever ju och är här. Har jobb, lägenhet, vänner och familj, med ett underbart väder och jag har lyckats koppla in bredbandet alldeles själv. Hur mycket bättre kan det bli? (Än sen då att det känns som att folk dör som flugor kring mig?Det spelar väl ingen roll när jag har er!)
Imorgon ska jag träffa ”mina” tekniker för första gången. Jag har träffat teamledaren ett antal gånger och en av killarna samtidigt som jag har pratat med hela gänget hur många gånger per dag som helst de senaste två veckorna. Nu ska jag äntligen få se dem in person. Har sett bilder på datorn men det är typ passfoton så det är inte direkt verklighetstroget -ni vet ju själva hur det är med sådana kort. Kul att få ansikten på alla röster man pratar med dagarna i ända. Ska gå igenom lite om hur vi ska arbeta från och med nästa vecka med dem. Det är liksom lättare att prata med dem ansikte mot ansikte än att krångla antingen med gruppsms som inte funkar helt 100%-igt eller ringa upp en och en och se till att alla får exakt samma information. Ska bli riktigt kul
Nu är det nog tid att laga mat…
Dagens tips: har ni höj- och sänkbart skrivbord på jobbet kan det vara en idé att höja eller sänka det så att ni inte slår i era knän hela tiden. Knäna har en tendens att till slut bli lite skrapiga och blåa av blåmärken, skrivbordet har en tendens att skramla till och låta som om det ska trilla ihop efter den femtioelfte knäknocken på en halvtimme….
Lilla julafton
Gissa vad? Idag har jag fått min arbetsmobil OCH min dator. Datorn fungerar och kom tydligen med posten i förmiddags men vi såg det inte förrän för två timmar sedan. Nu har teknikern hjälpt mig och jag har arbetat på den i en timme. Allt flyter på och livet känns lekande lätt helt plötsligt Lustigt vad ”egna” saker kan göra för ens välbefinnande Särskilt när det är en alldeles ny bärbar dator… Sedan visade det sig att mobilen hade kommit för nästan en vecka sedan men att den hamnat på en lagerhylla någonstans i huset. Nu ligger den på laddning och mitt sim-kort skulle postas idag så vi får väl se när det kommer. SKÖNT!!! I eftermiddag har det verkligen känts som lilla julafton
Solen skiner, efter jobbet ska jag titta på/köpa köksbord med fyra stolar och sedan hem till pappa för att se om det finns någonting jag kan ”ärva” till lägenheten. Jag börjar bli lite trött nu, har varit på jobbet sedan kl 6 imorse och har ca 1,5 timme kvar på dagens arbete. Måste ju försöka jobba ikapp mig lite med det jag kommer missa imorgon och fredag. Fast jag funderar på att komma in tidigt imorgon också och hinna med några timmar innan bussen går kl 10. Jag får se hur trött jag är ikväll/imorgon bitti.
Måste ju hinna läsa ikapp mig ordentligt och civiliserat på de andra bloggarna också. Är pinsamt medveten om att jag bara snabbögnar igenom dem och inte lämnar några kommentarer särskilt ofta. Jag lovar att det blir bättre när jag har fått lägenheten, internet och kan sitta hemma på kvällar och helger igen!
