Filosofan och facebook

För några dagar sedan fick min bästa jobbarkompis mig att bli medlem på facebook. Jag hade redan fått x antal förfrågningar men säker i min otekniskhet hade jag ignorerat påtryckningar frams tills S  satte in stöten. Nu sitter jag här, rätt trött och sliten efter en dag där det har varit halvkaos (som vanligt) på jobbet och handen har värkt mer än nödvändigt. By the way -har äntligen fått kallelse till Örebro sjukhus och handkirurgin. Får komma dit den 14/11 för en undersökning. Hur som haver, vad gör jag samtidigt som jag slötittar på CSI?Ja, inte sitter jag och tar hand om min blogg som jag  har dåligt samvete över utan jag sitter och gosar med katterna och försöker komma underfull med Facebook. Oteknisk filosofa försöker och försöker men snurrar in sig och hittar nya saker innan jag hinner hitta svaren på de ursprungliga frågorna. Heja mig!

Suck för mig…

Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en ”djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner  mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal

”What are we gonna do tonight Brainy?”

”Same as we do every night.” ”And what is that Brainy?” ”We’re gonna conquer the world!!!”  (från någon tecknad serie som jag inte kommer ihåg namnet på, sett den någon enstaka gång i Sverige men mest när jag bodde på Irland.)

Nästan 1,5 timme har gått sedan mitt förra inlägg. Jag skulle också kunna skriva att efter en middag, tre olika maträtter, 6 matlådor, en bytta nygjord tsasiki, en dusch, ett bränt/aloveradränkt finger och 1,5 liter vätska senare så är filosofan lite grann som en ny människa. Heja mig! So, my friends -what are we going to do tonight?That’s right! -We’re gonna conquer the world! (fast jag ska erövra den från soffan eller diskbänken, allt beroende på om jag är duktig och diskar ikväll eller besparar mitt brända finger varmvattnet )

Kram på er!

Att ta sig ut från en arbetsplats

Att ta sig ut från ett kontor när man slutar för dagen och dessutom är sist hem borde inte vara ett problem. Vanligtvis är det inte ett problem för en vimsig filosofa heller meeeennn….hur ofta, när det gäller filosofan, är någonting ”vanligt”? För ni kan väl inte tro att det går som det ska? Nä, istället känner sig filosofan som en brottsling som istället för att klättra in på inhängnat område försöker klättra ut. Jojomän, ni läste rätt! Jag ska ta det från början.

Eftersom det var min tur att jobba kväll idag skulle jag bli ensam på kontoret i några timmar. Telefonen har gått rätt varm idag så jag trodde jag skulle ha en hel del att göra men mina föraningar var fel. Precis när jag hade börjat inse att lugnet var där för att stanna resten av kvällen, och dessutom gjort en extrauppgift som jag fick precis innan chefen gick hem (tja, han som är chef när min chef är ledig. Att den nuvarande chefen egentligen ska vara den riktiga chefen men ingen behandlar honom som det är en helt annan femma ), kom min teamledare förbi med glass. Jag blev så glad att jag spontant kramade om honom och med glittrande ögon snabbt öppnade glassen. Vågar inte tänka på hur mycket hans glasskonto har gått upp sedan vi började jobba ihop Jaja, jag kommer ifrån ämnet -glass har en tendens att få mig att glömma allt…- Han stannade kvar länge och gick inte förrän det var en halvtimme kvar för mig att jobba. Jag vände mig om och återgick till det lilla jag hade kvar att göra, avslutade det och packade ihop mina saker. Då kommer jag på att vi har matttvättare hos oss just nu, de hade varit runt mig under eftermiddagen/kvällen men det brydde ju inte jag mig om. Nu visade det sig att jag inte kunde gå ut den vanliga vägen utan var tvungen att ta mig ut någon bakväg som jag egentligen inte kände till. Jag visste om en bakväg men frågan var om det var vettigt att gå ut där. Värt ett försök resonerade filosofan och gick ut den vägen. Begåvat -om det hade varit på dagen och inte stora hänglås på stora nätgrindar hade varit i vägen, minder begåvat om det är kväll och stora hänglås på nätgrindar är i vägen -låsta och höga grindar. Filsofan var alltså lite mindre begåvad, fast det kunde jag inte veta innan jag gick ut den vägen. Dessutom kunde jag inte ta mig in på kontoret igen för larmet gick och min teamledare hade stängt av telefonen för han hade ju slutat och visste att ingen skulle behöva honom förrän imorgon. Han hade också fel…jag hade nog behövt honom, eller i allafall hans råd Hur 17 skulle jag ta mig ut?? Men, skam den som ger sig! Efter att ha konstaterat att det verkligen inte fanns någon annan väg ut kastade jag min handväska, cyckelhjälm och matlåda över en av nätgrindarna och började sedan, med högklackade röda sandaler och rätt typiska ”sommarkontorskläder”, klättra. På den relativt stora vägen brevid taggtrådsstaketet åkte bilar förbi och jag muttrade för mig själv att om någon skulle ringa polisen för att jag försökte ta mig ut från jobbet skulle jag inte bli direkt imponerad. Filsofan kände sig som en brottsling och tänkte att hon utgjorde en fascinerande syn där hon var mitt över stora, låsta, grindar i sina kontorskläder. Men jag kom ut och nu är jag hemma Redo för nya äventyr

Dagens tips: ska ni klättra över stora låsa grindar är det att föredra att inte ha högklackade sommarsandaler…

Strykning och filosofan

En trött filosofan (är jag någonsin annat än trött…?) bänkar sig nu i sin fina,goa, soffa för en kväll framför tv:n/dvd:n med favvofilmen Love acctually. Den är så grymt bra!!! tvättandet igår gick sådär, det märktes att det var första gången för mig med de maskinerna kan jag säga. Kläderna kom ut ur torkskåpet blötare än vad de var när jag hängde in dem vilket gjort att jag igår kväll fick bombardera hela lägenheten och dess inredning med kläder,  lakan och handdukar. Imoporse bar det iväg till jobbet och direkt när jag kom hem (nä, jag slutade inte i tid idag heller och idag kunde det verkligen inte undvikas att jobba över -ändå har jag varit så igång att jag inte tog eftermiddagsfika och inte ens har kollat blogg eller privat mail på hela dagen!) fick jag ställa mig för att stryka tvätten. Strykning råkar vara en av de hushållssysslor som filosofan uppskattar minst. Särskilt filosofans kropp för det är inte många gånger jag stryker utan att bränna mig på något sätt. Jag är överdrivet försiktig vilket slutar med att jag i de överdrivna rörelserna för att undvika strykjärnet naturligtvis lyckas med konststycket att komma åt det i allafall. Troligen minskar risken för brännskador och jag uppförde mig normalt kring det varma järnet men en trött filosofan lyckas inte riktigt med det… Idag brände jag mig på insidan av vänster armbåge, snett inåt på något sätt. Fråga mig inte! Jag höll på att vända ett par byxor tror jag när jag brände mig. Alovera är pålagt men ett lager  till behövs nog innan det blir natten för vimsig filosofa.

Imorgon börjar jag inte förrän 10.30…skönt med sovmorgon!Att jag jobbar till 19.00 är en helt annan sak Dessutom jobbar jag på lördag, har jag berättat det? För att komma ikapp efter stillaståendet i produktionen ska vi jobba tre lördagar på raken. Rättare sagt, teknikerna jobbar tre lördagar på raken och vi ppl-are turas om att ta varsin lördag:P Jag är så trött… vet inte ens vad jag har skrivit och inte har skrivit, bara att jag inte har skrivit mycket eller bra, de senaste veckorna. Har inte mycket koll just nu. Känns som att jag jobbar, sover och cycklar till/från jobbet. Kanske hjälper inte den avslappnande musiken som jag har på i bakgrunden just nu heller min vimsighet att klarna Snarare förvärras väl trötthettillståndet eftersom jag slappnar av lite mer. Jag har Fantasia on Greenslevs på repeat…njutning!Snart blir det istället avslappning genom den braiga filmen. Det är skönt att ha kommit ifrån jobbet relativt tidigt idag och att jag har sovmorgonen imorgon. Det ger mig en chans att varva ned lite även om jag ändå tänker på jobbet lite då och då under kvällens gång.

Hoppas ni har det bra! Nu är det tid för film för mig:)

Galenskap

Jag blir galen, om jag inte redan är det. Var går gränsen för galenskap? Är sinnesförvirring en grad av galenskap eller bara ett annat ord för samma begrepp?

1)it takes a fool to remaine saine -eftersom jag är halvtokig måste det betyda att jag bara är en dåre ibland. Lätt vimsig och förvirrad men ändå en bra organisatör. Konstant trött och nära till tårar samtidigt som skrattet och glittrande ögon får folk att stanna upp kring mig.

2) Såg en pjäs om Gustaf Fröding igår kväll med vännen K. Fler funderingar kring sinnesförvirring har väckts i mitt redan sprängfyllda huvud. De flesta riktigt stora är galningar men alla galningar är inte stora. Jag börjar känna att jag tillhör den senare gruppen, för at tinte tala om den ständigt återkommande frågan -var går gränsen för om man är galen eller inte?

3) tekniska världen kan driva vem som helst över kanten! Åtminstone om vem som helst liknar mig det minsta. Vet ni anledningen till att jag är oteknisk? Det är inte att jag inte kan tänka logiskt eller inte kan lösa problem -för det kan jag. Problemet ligger i att så fort jag närmar mig tekniska apparater uppför de sig som de aldrig förr har gjort kring någon människa, och aldrig kommer att uppföra sig igen… Utan att göra någonting lyckas jag få det mest simpla program att utföra konstigheter trots att experterna talar om för mig vad jag ska göra och jag gör EXAKT vad de ber mig om. Experterna står handfallna och stirrar på skärmen för att sedan med förundran (ibland nästan beundran) säga ”Men jag sååååg ju vad du gjorde. Du gjorde ju inget fel. Det kan inte bli så här när man gör som du gjorde.” Blir man inte galen av det så säg? Det påverkar till och med arbetet till den grad att det jag ska göra idag för att förbereda måndagens arbete inte kan göras. Varför? För att jag blir utkastat ur programmet precis hela tiden. Varför släpper det ens in mig när det uppenbarligen inte vill ha mig där???? Logiken kring den tekniska världen måste helt enkelt vara att det inte existerar någon teknisk logik. Skit bakom spakarna går an som ursäkt så länge jag sitter själv men inte när jag följer instruktionerna!

4) Tankar kring liv och död kretsar så närvarande runt i mig samtidigt som jag inte kan ta på dem. Jag kan inte formulera dem utan varje gång jag försöker kommer bara orden ”jag är så trött” ur min mun. Frustrerande och tröttsamt. Trötthet är ett tema i mitt liv. Samtidigt som jag är trött är jag jag funktionabel samtidigt som jag inte alls är det. Jag vet att livet handlar om att leva och att dö, det är det naturliga, det enda säkra med livet, men måste det kännas som att det är de extrema ytterligheterna som enbart finns i mitt liv? De går hand i hand men jag känner mig mer och mer schitsofren av det…

Ska grilla med kompisar ikväll och träffa en annan kompis på stan om en timme. Tur i oturen att jag inte kan arbeta Ska bli skönt att bara umgås med vänner och förtränga livets jobbiga saker. Det är begravning nästa vecka på tjejen som dog i bilkrocken för några veckor sedan. Jag måste gå, måste få ur det ur systemet för ajg lägger till och med band på mig när jag är ensam just nu. Jag måste snart ta tag i mig själv och hitta en terapet av något slag tror jag.