Nu kommer ni inte tro mig men lillebror verkar överleva sin tredje enciphalit (osäker på stavningen)!!! Han har öppnat ögonen, kan nicka lite svagt, kan blinka och visa att han ibland förstår oss. Han kommer även ihåg mamma, det är det vi säkert kan se. Torsdag och fredag tillbringade min kropp dagarna med att släppa massa spänningar. Jag mår långt ifrån bra men jag är inte riktigt samma rishög heller som jag har varit. Nu börjar irritation och ilska komma. Irrationell ilska vilket gör att jag vägrar ge den uttryck. Istället försöker jag rationellt argumentera bort den. Pojkvännen är till stor hjälp i det arbetet. Igår morse dog min papaps bästa kompis, som även var god vän till mamma, av en hjärtinfarkt. Ni kan tänka er hur mina föräldrar mår nu. Och jag…tja, jag är bara allmänt trött och förbannad på att livets dalar kommer på det sätt det gör så att alla i min omgivning mår så j-vla kasst att det är galet. Jag avskyr att jag inte kan ta bort smärtan i mina nära och käras liv!!!!!!!!!Jag till och med hatar det!!!! Jag skulle ge allt, jag menar verkligen ALLT, för att mina föräldrar, vänner och pojkvän skulle få uppleva en dag utan smärtan de nu lever med. Bara en dag…det kanske skulle hinna ge dem krafterna de behöver till livet. Jag är verkligen trött på skiten, trots att lillebror verkar överleva och pappa inte läggs in igen. Riktigt trött!!!…och irriterad….och fortfarande rädd…kommer det komma ännu mer och i så fall, vad kommer? Jag slösar inte energin på att tänka så men någon gång då och då dyker tanken upp. BLÄ!
Idag gäller det
15.30 idag ska jag till arbetsterapeten för nya mätningar och tester. Jag har haft mer ont än vanligt de senaste två veckorna i handen och nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända. Eller rättare sagt, jag vet vad som kaaan hända… Är handen sämre eller oförändrad så blir det samtal till Örebro sjukhus och sedan blir det till att ta tag i hårdhandskarna med min hand. Hahahhaha ” ta i med hårdhandskarna” -på min hand -handen jag inte ens kan snudda vid…hhehehehehehe! Ursäkta min galghumor men jag måste ju få skratta åt det för att orka när jag har så ont konstant. 
Det är ömsom leende, ömsom tårar :’( och ibland lite glimten i ögat som gör att jag står ut. 
Annars lever livet. Pojkvännen är underbar (Märtagreta -det är inte samma som i våras eftersom den killen var så dum och elak. Detta är en snäääl och varm kille.En kille som ser mig och som bygger upp mitt självförtroende och som tycker om mig som mest när jag är precis mig själv utan några krusiduller), det är snart jul och julen är glädje och värme 
Måste sluta, sitter på jobbet (som vanlifgt) Just nu funkar inte nätet hemam hos mig, fast jag har varit duktig och gått ned så jag förra veckan bara jobbade 40 timmar. Duktig vimsig filosofa 
Kram på er!
Jag lever och myser :)
Det är lite jobbigt på jobbet nu…den här veckan har känts som att den har varit 3 veckor lång. Jag har fortfarande rätt ont i min hand vilket gör att jag är konstant trött. Jag blir det när jag lever med en smärta hela tiden, även om jag lär mig leva med den är det ju inte direkt urkul. Sedan har jag tillbringat rätt mycket tid med katterna och vänner den här veckan (och facebook) så bloggen har blivit pinsamt åsidosatt den senaste tiden. Imorgon ska jag tillbringa dagen med att läsa ikapp mig på alla bloggar, jag saknar mina bloggläsningsstunder, mina bloggskratt och att veta hur ni mår och lever. Men vet ni vad? Trots allt detta så myser jag Jag har två underbara katter, goa vänner och ett jobb att gå till. Livet är egentligen rätt bra, eller hur? Desutom blev jag omåttligt populär på jobbet idag när jag hade bakat äppelkaka till hela gänget Hembakad äppelkaka med vaniljsås gjorde succé kan jag säga, trots att jag aldrig bakat en sådan sort förut *stolt filosofan*
Suck för mig…
Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en ”djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal
Vimsig filosofa blir kattmamma :D
Yep!Ni läste rätt Nästa helg åker jag och hämtar två Birma-damer Haft en jobbig dag men precis när jag skulle börja plocka ihop på jobbet ringde mobilen. Det var den nuvarande kattmatten som sa att hon bestämt sig. Allt fler hade hört av sig om annonsen men hon hade bestämt sig när vi la på efter samtalet igår och varje nytt samtal befäste hennes beslut -jag ska få köpa hennes goingar Heja mig!!!vad mysigt det kommer bli
*glad filosofan vimsar runt med ett megaleende*
Det har varit en så irriterande dag att jag har tagit ett skumbad, 2 glas vin och en ansiktsmask när jag till slut kom hem. Detta trots att jag mådde så mycket bättre av nyheten om katterna… Det var inte att jag hade megamycket att göra idag (för jag har kommit ikapp och ligger t o m före planeringen på vissa områden) utan det var en kombination av extrem trötthet och att två stolpskott till tekniker klantade sig hela dagen. Klantade sig på sätt som de inte skulle behövt om de bara gjort som vi sagt till dem. Genom klantandet visade de även att en av mina kollegors arbete -som han egentligen inte ska göra utan gjort bara för att vara extra schysst mot teknikerna- i princip har varit onödigt eftersom de struntat i infon de fått. Första klantsamtalet kom 07.40 imorse och det sista kom precis efter kl 16 i eftermiddags. Är det något som gör mig arg så är det människor som inte använder sina hjärnor när de har fått förutsättningarna för det! Grr!!!
Nu är det snart Idol, sedan är det natten och en date med min goa huvudkudde som gäller. Njutning på hög nivå -ja, kudddaten alltså Ha en bra kväll, kram på er!
vimsigt sjuk filosofan
Jag lever, jag lovar. Jag bara känner mig mer halvdöd än levande just nu. Som vanligt är det full rulle runt mig men nu har jag faktiskt gått hem från jobbet för att jag är så förkyld att jag inte klarar längre. Helslut är jag! Och handen? Bättre men känseln är för j-vlig. Nu däckar jag i soffan. Måste kanske ner till Gbg i eftermiddag och vara där i helgen men vännen försöker hitta en annan hundvakt så att jag kan vara hemma och kurera mig. Får veta inom tre timmar om jag måste åka. Tills dess är planen att sova och dricka hur mkt vätska och c-vitamin som bara är fysiskt möjligt.
heeeeej mina vänner
Mina goa vänner, tack för era kommentarer och ert stöd!!!!Handen är inte mycket bättre än…jag har ändå kunnat sova rätt bra fram tills inatt. 20 i fem imorse lyckades jag till slut blunda men tro inte att jag sovit länge och bra, tvärtom. Har inte sovit mer än kanske 1,5-2 timmar i sträck utan att vakna. Jag är trött, jag har ont och blir tröttare av smärtan som hela tiden gör sig påmind. Dessutom är det frustrerande att inte kunna använda handen som jag är van vid. Jag är högerhänt och det är höger hand som är skadad. Däremot har jag en rätt trevlig helg med kompisar och inga måsten så kanske blir jag utvilad i allafall
På torsdag blir jag hämtat från jobbet av killen som jag ska få åka med till Gotland. Vi anländer till ön sent torsdag kväll/nattt och åker hem igen på söndag kväll. Det ska bli så kul att äntligen få träffa cellenrebellen med familj igen och dessutom få träffa andra vänner från bloggen som jag ännu inte sett IRL. Spännande spännande Då spelar det ingen roll hur ont jag än har i min hand, jag kommer träffa underbara människor med stor värm, glädje och kärlek -ingenting annat kommer spela roll.
Nu måste jag vila handen igen. Arbetsterapeuten och läkaren sa att det var bra om jag försökte sitta och skriva vid datorn för att få igång rörelserna i fingrarna igen men ärligt -jag har fuskat lite. Det gör ju ont…Jag vet, jag vet!Man ska inte fuska i sådana här fall för det straffar sig bara, det straffar mig, meeeeeen…..var går gränsen för vad man klarar av då? Jag har låg smärtgräns, det är jag medveten om men jag försöker i allfall….även om det känns som att jag ger upp lite för lätt ibland.
Förresten…kom att tänka på det där med inkosekvens som jag hade i min presentation på expressenbloggen och som Märtagreta skrev om i en kommentar. Jag och en vän pratade om det igår och jag har alltid kunnat vara inkonsekvent i känslor och humör. Den sortens inkonsekvens som jag inte tycker om är den där tex en 56-årig man fortfarande lever på sina föräldrars pengar men aldrig skulle hjälpa sitt barn ekonomiskt när han vet att hon aldrig skulle be om hjälpen om det verkligen verkligen verkligen inte var nödvändigt.Hans motivering är att barn ska klara sig själva. Men han, som faktiskt också är ett barn, behöver inte göra det utan lever rejält på föräldrarnas pengar. Inkonsekvens där regler gäller för alla utom en eller några personer för ”det är ju skillnad” -det tycker jag inte om. Inkonsekvens i känslor och humör, i hur man omvärderar sina tankar, handlingar och åsikter, det är bara bra inkonsekvens för mig -även om det kan kännas både frusterande och som en bergochdalbana- eftersom det visar att man försöker lära känna sig själv och visa vem man är inför andra människor. Man lever, med betoningen på lever, man känner och reflekterar. Man lever och det i sig kan innebära inkonsekvens.
Nu ska jag verkligen sluta för nu gör det som värmlänningar skulle säga -gôront!
vilken dag
Första dagen tillbaka på jobbet efter semestern….det bidde ett pass på 12,5 timme…plus att jag promenerade både till och från jobbet så två stycken entimmarspromenader blev det idag. En låååång dag! Det är en trött och rätt vimsig filosofa som är på väg mot sängen nu. Min teamledare fick gå hem efter bara någon timme på jobbet, han var dels fortfarande sjuk (vilket han blev halvvägs in i sin semester) och dels krånglar det på jobbet så han inte har någon bil just nu. Dagen har varit upp och ned, det känns som att alla över lag är lite låga i projektet. Alla är nog lite trötta på pressen från Sverigeledningen, från att inte kunna komma med bra nyheter, från att inte kunna ge klara besked om vad som helst. Det ska bli skönt när teamledaren kommer tillbaka så att alla i mitt team kommer ”på sin plats” igen. Min vice gör verkligen ett bra jobb men han trivs inte hundra med det och jag saknar att höra honom glad och brinnande för vad han gör. Jag saknar att kunna säga till gänget att de är riktigt riktigt bra och jag saknar att kunna hjälpa de andra upp ur svackan. (För att inte tala om hur jag saknar att själv bli peppad av teamledaren. Fast vi har rätt mkt kontakt ändå via telefonen så jag ska inte klaga) Kanske är det bara tröttheten som pratar hos mig just nu. Jag ska vara på jobbet igen om 9 timmar så jag antar jag borde sova. Jag är inte van vid att inte kunna hjälpa andra. Jag brukar kunna peppa folk men just nu med mitt team är det lite svårt. Vi har ju ändå bra stämning men…Det blir nog bra snart, bara vi inte är så trötta längre.
Nä, nu ska jag sluta klaga. Jag tycker inte jag har rätt att klaga, det är bara att jag… jag vill att mina tekniker ska må bra och göra ett bra jobb. Hur får jag dem att göra det?
Vet ni vad? Jag är glad att jag har de människor jag har i mitt liv. Jag är tacksam för hur mitt liv ser ut just nu, för de vänner jag har och för den underbara lägenhet jag bor i. Det värmer mig att höra en del av de röster jag hör på dagarna, att ha vänner och familj som kan få mig att le och skratta. De tär skönt och tryggt och varmt
Kram på er!
En förvirrad filosofan
Haft en konstig natt med många drömmar. Sitter nu med cd’n jag fick av min teamledare när han gick på semester som han gjort till mig. Min kropp och mina ögon vill gråta men samtidigt kommer det inga tårar. Jag vet inte varför jag vill gråta, jag vet ingenting. Drömmarna lever kvar i mig och jag är lite småskraj för om de faktiskt försöker få mig att inse vissa saker eller om de bara är utrensningar av tankarna och funderingarna som förekommer i en vimsig filosofas hjärna. Jag föredrar det senare alternativet, det förstnämnda blir så komplicerat -för att inte tala om rörigt med tanke på hur drömmarna var
Idag ska jag ta tag i mig själv och göra en storstädning i lägenheten. Är verkligen hög tid för det nu, har varit tid för det länge men latheten har kommit ivägen. Nu får den helt enkelt inte komma ivägen för då slutar det väl med att jag får en allergisk reaktion på alla smulor och damråttor som smugit sig in i min underbara lägenhet.
Jag behöver nog gråta…men vad 17??!Varför då? Kände av det igår också men då kom det heller inga tårar, inga salta bäckar.
Väntar dessutom på att en kompis ska föda bebis som var planerad till i onsdags. Jag brukar vara bra på att gissa datum och jag trodde på den 16:e men ingen bebbe än…Det blir hennes första och vi är två kompisar som står på stand by
Ibland är filsofan lite duktig :)
Idag lyckades jag motivera mig tillräckligt för att faktiskt köpa de fotoalbum som jag tittat på i två månader när jag och lillebror ändå var och handlade. När farmor,pappa och bror åkt i kväll satte jag mig ned och började sortera mina kort. Om vi säger så här…jag har hållt på i nästan fyra timmar och då är inte sorteringen 100%-ig men jag har fått in lite över 600 bilder från de senaste 7 åren i album. Heja mig!Nu ska jag istället ta min värkande rygg, mina onda öron och min kliande hals och gå och lägga mig. Redo för en ny arbetsvecka? Nja…kanske är det för att det är jobb imorgon som jag de senaste två timmarna har fått tecken på en förkylning… Nä, det tror jag inte men jag hinner bli lite småorolig för att bli förkyld. Det sätter sig alltid först på min hals och är det något jag måste kunna i det här jobbet så är det att prata i telefon. Jaja, tänk positivt och drick c-vitamin så ska jag fixa det här också. Sist jag hade sådana här känningar blev jag ju aldrig sjuk, bara kände av det i några dagar och sedan var det borta.
Både farmor och pappa tyckte om maten jag lagade och deras presenter. Har börjat bli väldigt bra på att hitta presenter till farmor. Lite kul för hon tjatar alltid om att hon inte ska ha något över huvudtaget men när hon öppnar paketen blir hon tyst och tackar så mycket
Hoppas ni haft en bra helg, det har jag haft Stor kram på er!
