Det finns egentligen saker jag skulle kunna säga om den här dagen, om vad jag har upplevt, känt och tänkt. Ändå kom det ingenting när jag satte mig vid datorn. Istället hämtade jag den utskrift jag gjorde för något/några år sedan med mina dikter. Jag bläddrade lite grann och kan ärligt inte säga varför jag valde just dessa men här är de. Kanske de symboliserar dagen på något sätt, kanske de väcker gamla minnen eller tar fram känslor och funderingar som min själ och mitt undermedvetena tänker på när ”den medvetna filosofan” försöker fungera som vanligt. Vem vet? Jag antar att jag är den som är närmast att veta men kanske är jag för nära för att kunna se det.
Stor kram till er alla!
En stjärna faller från mitt hjärta, högt över trädtopparna ser man den dala, något man ibland önskar sig bemästra, att hålla emot när någon börjar hala. Bäckarna kommer bli bredare, fjordarna allt djupare. Önskar dropparna var segare, att skalpellerna var mjukare. Själen och glädjen faller med stjärnan som ens kropp töms på blod. Önskar smärtan var långt bort i fjärran,att jag var fylld av trygghetens mod. Min tillit är som stjärnornas världar; med varje nytt möte sker förändringar. En del av tilliten försvinner alltid i nedfärderna, även om den kan växa med nytändningar. Ge aldrig upp hoppet var det någon som sa, att utan tillit och hopp är livet inget att ha.
Kan inte gömma mig bakom din styrka längre. Min lyser igenom, avslöjar mitt gömställe. Är nervöst, pirrar i magen, tänk om styrkan lyser starkare än vad den egentligen är? Kan luta mig mot din famn, dela våra styrkor med varandra. Behöver inte längre få utan kan dela med mig. Kan stå fast, fötterna är orörliga men resten är aktivt. Kan inte gömma mig från livet, det kommer aldrig att ge upp, det hittar mig varje gång. Ska lysa, dela, grunda, ska ge vad du har gett. Står rak, med glittrande ögon och mjukt levande leende. Här är jag.
Regnbågen har sitt skydd över dig, tänk beskydd -aldrig ensam, finns där. Hittat den du söker, ta hand om det. Vet inte, osäkerhet är okej men var rädd om ögonblicken. Värdesätt allt ni delar. Låt tårarna komma -de behöver komma ut. Smärtan är djup, gammal, gråt ut den, den behöver inte längre finnas där, gör dig av med den. Var inte rädd, ljuset leder, regnbågen läker. Tacksam, snäll, djupet är stort, vet var ni har varandra. Vet att ni känt varandra förut. Det är bra, det är säkert, det är tufft men rätt. Vänta så kommer han, vänta så han förstår. Det är ni. Du har oss som håller ett öga. Du vet att vi är här -aldrig helt ensam. Lägg handen på honom, ge honom energi och hopp. Trött, orkar inte mycket, vågar inte tro och hoppas. Ge honom tilliten, vänta där du är. Du behöver inte spela någon, behöver inte oroa dig. Bara existera och känn harmonin inom dig. Ni hjälper varandra, bara finns där du är.
Att leva med att du en gång funnits är som att leva allt åt dig som inte hunnits. Du kommer och du går, minnen och känslor är allt jag får. Du kan inte vara hos mig jämt, men min dörr för dig står alltid på glänt. Att aldrig förlåta dig är det svåraste av allt, mitt liv blir så ensamt och kallt. Du gav mig mer än vad jag insåg, tänk vad som krävdes för att jag skulle se hur läget låg. Dina funderingar, dina känslor, ditt liv fick mig att ta så stora kliv. När du försvann bort från mig ville jag bort från själva livet i sig. Du var min vän, du var min tro, men du tog med dig all, nu får jag ingen ro. Att lämnas här med allt som är kvar gör att längtan bort härifrån mig drar. Det du gjorde var inte snällt, fleras världar har du bara vält. Att bli som du blev och göra det du gjorde var det ingen av oss som ville eller trodde. Du försvann från min värld, samtidigt är du här. Du har mig fast, du är mig så kär. Gör någonting och hjälp mig, jag vill inte leva som jag gör med dig. Det är jobbigt och svider, jag vet att du vet att jag lider. Jag vill leva med dig i mitt liv men jag orkar inte med allt kiv. Allt du gjorde var att försvinna, men jag kan inte låta bli att förnimma allt jag ser och hör till ditt liv, som det sig skulle bör.
Jag är jag. Jag är som jag är. Ibland blir det fel men hela tiden är jag just jag. Jag är den jag är, på gott och på ont. Jag är öppen, men ändå reserverad, jag är som jag är och står för det. Det händer att missförstånd uppstår, men det händer alla. Genom allt är jag i allafall jag, ingen kan tvivla på det. Människor ser vad de vill se, hör vad de vill höra. Trots det är det ändå bara jag som är jag. Jag kan inte ändra mig för en enskild människa, bara genom mognad och utvecklande kan jag ändra på mig -för alla. Jag är fast, ändå flexibel. Jag är jag och innerst inne är jag stolt över det. Det är det som gör att jag är som jag är.
Hope for it to get better, hope f or it to improve. Hope to be able to live, hope to stay alive. Dream of a flower far away, dream of the child you once were. Hope for dreams to come back, dreams to give you hope. Dreams and hopes -create lifes, making them worth living, will live on forever, united. Dream and hope for the love you thought you had.
You were born, you lived, can still hear your laugh, still feel your tears. I remeber your smile, the way your lips were formed, the way you lived in your body, how you showed your soul. You were born, you lived. Rember your misstakes, your funny moves that we all laughed about. I often think of your wisdom, od the things you used to say. You wre born, you lived, you died. I still love you.
Ett av filosofans motton: ”När det är brand i hjärtat är det rök i huvudet…”
Då skulle det ju bli en mening med helgens arbete samtidigt som teknikerna skulle kunna jobba på ett bra sätt 
Efter enormt mycket envishet och hjälp från datakillen lyckades jag till slut avluta det som påbörjades i fredags och som skulle gjorts klart i lördags. Åtminstone lyckades jag avsluta den första delen av arbetet. Imorgon får vi alla hjälpas åt en liten stund och sedan är det klart för den här veckan. Skam den som ger sig 
skönt att känna så, det var ett tag sedan.
