Mina tre gyllene ledord i bröllopstalet…

…blir respekt, kommunikation och tolerans. Har varit hos min kusin nu ikväll och kopierat alla bilder jag tog på helgens bröllop. (Jag är ju så  löjligt pinsamt oteknisk med en halvfungerande dator så jag kan ju inte det själv…och hon hade lyckats glömma sin kamera.) Återigen var hon förvånandsvärt trevlig. Jag vet att människor kan ändra sig men en person som varit rätt otrevlig sedan hon föddes -jag lovar och svär!- har väl en ganska liten chans att förändras, eller? Konfunderad filosofan är ordet för vad jag är i allafall…Fast jag tänker inte slösa mycket energi på den funderingen, istället tänker jag gå och lägga mig. Är trött och  har stor smärta i nacke och axlar med huvudvärk som följd. Mysigt… Har bokat tid hos min kiropraktor som jag inte varit hos på 2 (nästan 3) år till fredag vid lunchtid. Välbehövligt men jag vet hur jag kommer må i några timmar efteråt. Kroppen får sig en chock när blodet kan strömma fritt igen.

Min teamledare kom med glass i eftermiddags. Han har semester från och med på fredag så det här var sista glasschansen vi hade på två veckor. Kommer kännas konstigt att inte prata med honom varje dag. Min vice teamledare är en jättego kille det också fast det är ju inte alls samma sak. Även om vice-killen är en kompis och vi pratar djupa saker så är ändå teamledaren min vän. Vi pratar om allt, såväl djupa som pinsamt ytliga som generande saker. Kort sagt, vi pratar om ALLT på ett avslappnat sätt med mycket skratt och humor.  Det är sådan skillnad mellan vår relation och den relation som är mellan de andra ppl-arna och deras teamledare. Jag klagar inte, definitivt inte, snarare tvärtom. Vi två jobbar så nära varandra och har blivit vänner och då är det lättare att jobba och ha en fungerande kommunikation vilket underlättar kontrollen/arbetet/planeringen med teknikerna i teamet. Vi stöttar varandra och det gör att jag känner mig så mycket tryggare, både i min yrkesroll och i mig själv. Två veckor borde gå fort, särskilt med tanke på att jag själv kommer vara ledig den sista av de två veckorna. Troligen är det vid den här tiden om 10 dagar möter jag min tyska vän vid tåget Jag ser fram emot det såååååå mycket!!!! Men nu mina vänner, nu ska en vimsig filosofan sova. Fast först kanske jag ska ta en smärtlindrande tablett så jag 1) kan somna och 2) minskar risken för ett migränanfall innat, jag känner av en liten början till det men kanske är det bara spänningarna…

God natt, nanna gott till er all!

Dagens citat: Nancy Astor till Winston Churchill i en debatt i överhuset: ”Om du var min man skulle jag hälla gift i din tékopp.” varpå Churchill svarar: ”Om du var min fru skulle jag dricka den tékopen!” Klockren!

blä-dag

En vimsig filosofan har inte en vidare bra dag idag. Egentligen har inte mer än vanligt gått fel utan jag är låg idag. Trött, orkeslös, känner inget för något. Det är inte så att jag vill börja gråta för allt eller hela tiden, eller att jag är lättirriterad som jag var i förrgår. Istället är det mer en stirra-i-taket/bara-sova-under-täcket-utan-att-bry-mig-om-världen-känsla jag har. Min teamledare gjorde ett bra jobb på att höja upp mig i eftermiddags men den höjningen varade inte länge. Jag är trött på att behöva ta emot hjälp av min omgivning. Det känns som jag efter de senaste 8-10 månaderna har  förlorat min förmåga att klara mig på egen hand. Jag tycker om och uppskattar mina vänner och allt de gör för mig men jag tycker inte de ska behöva muntra upp mig/stötta mig hela tiden. Åtminstone känns det som att de behöver göra det hela tiden. Jag är inte van samtidigt som det känns att aldrig gör något annat än tar emot. Det känns verkligen som att jag bara tar och tar och tar utan att ge någonting tillbaka. Någonstans i mig vet jag att det inte är så men…det är en sak att veta det, en annan att känna. Livet måste gå ut på att hålla sig flytande…det är inte alltid så lätt. (Fast som min huvudtext (heter det det? Texten under bloggens namn?) säger -det är inte lätt när det är svårt, men det är inte svårt när det är lätt heller så det jämnar ut sig i längden.) Vänjer man sig någonsin vid att luta sig mot andra och visa sig svag?

Fick en ”Best of Rod Stewart”-skiva idag. MUMS! Vilken röst! Den är riktigt bra, har på den nu, har tagit ett bubbelbad för att försöka slappna av och varva ned. Ska försöka sätta på lösnaglar eller fixa till mina vanliga så jag ser lite respektabell ut på min kusins bröllop i helgen. Kanske känner jag mig lite mindre nere om jag pysslar om mig. Det är inte direkt ”Filosofianskt” av mig att dola med naglar och sånt men hjälper det är det ju bra.

Snälla, hjälp mig med de gyllen orden *pekar nedåt två inlägg* -znogge, jag tycker verkligen som du med respekten. den för mig måste vara grundläggande i alla relationer.

Kram på er!

Åh åh åh åh, vet ni vad??!!

*Filosofan leer finurligt och hoppar lite upp och ned på stället* Den här helgen har varit precis så avslappnande, skön och härlig som jag behövde! Hade en toppenkväll i fredags -efter att ha fått jobba över igen. Gårdagen var avslappnad med en tur på stan tillsammans med pappa för att hitta bröllopspresent till nästa helgs bröllop och sedan en härlig eftermiddag/kväll/natt i goda vänners sällskap. Söndagen har jag tillbringat i sängen, läsandes den nyaste Harry Potter boken. Nu är den utläst och jag  har handlat lite och ska precis få i mig någon näring. Jag har varit alldeles för upptagen för att äta något, boken har ju varit hur fängslande som helst. När den blir film om några år kommer det nog bli den bästa filmen i Harry Potter-serien. Som det känns nu är det den bästa boken men jag  känner att jag inte har full koll på alla böckerna, även om jag läst dem allihop. ska försöka hinna se den nyaste filmen snart också. Plus att jag vill se fyran.Jag har ett vagt minne av att jag har sett den men samtidigt kan jag inte få fram några vettiga minnesbilder från filmen och jag brukar vara bra på att minnas saker jag har sett.

Dagens citat: ”Det intrfäfar bara tre händelser i en människas liv:födelse, levnad, död. Hon är inte medveten om att hon föds, hon dör i smärtor- och hon glömmer att leva.” -Jean de la Bruyére

Fast vet ni vad? Jag tycker vi är rätt bra på att leva i allafall… När vi väl kommer ihåg det …och det brukar vi här i bloggosfären och mina vänner vara rätt bra på att påminna varandra om.

Trötthet och matexperiment

Jag skulle vilja veta varför jag är så trött hela tiden. Det finns inte någon gång under dagen som jag inte är trött, bara mer eller mindre. Det är irriterande och inte är det heller så att jag ser pigg ut och känner mig trött utan det är snarare så att jag verkligen ser ut som jag känner mig -ajdå! Vännen A, som bor nere i gbg (han som jag har så svårt att  räkna antalet vingals med…;) ), har kommit upp för att fira sin far till helgen. Han,vännen, följde med min mamma in till stan och efter jobbet möttes vi hemma hos mig så att jag fick visa A lägenheten. Han blev jätteförtjust Ska försöka åka ned till Gbg någon gång de närmaste månaderna för att se den lägenhet som han fick i slutet på juni. Spännande spännande Jag somnade på soffan efter att mamma och A hade åkt förut, skulle lätt kunna sova ännu lägre men då kommer jag inte sova så mycket inatt. Har börjat vakna upp på nätterna, är det inte för varmt är det för kallt, behöver jag inte gå på toa är det något annat. Jag förstår inte! Jag tycker att tröttheten borde ta ut sin rätt men att jag sedan ska vara pigg. Varför är det inte så?

En annan spännande sak är den mat jag just nu lagar till matlådor. Jag har tinat kycklingfiléer,fyllt dem med en ost/lök/krydd och lite grädde-blandning. In med det i ugnen och resultatet får vi se om ca 45 minuter…Har ingen aning om hur det kan bli,snacka om improvisation!

Dagens citat: Okunnighet gör oss djärva, och erfarenhet får oss att tveka och tvivla. -Giangiorgio Trissino  (Apropå dagens matlöagning )

Mjukglass i solen och poetryslamvinnare

Idag har det varit en riktigt bra dag Lyckades med konststycket att bara jobba  över 40 minuter och tog sedan en promenad med nya kompisen -den nya tjejen på jobbet. Vi tog varsin mjukglass och satte oss vid vattnet. Solen sken, många glada skratt och en del allvar passerade mellan os samtidigt som människor badade i älven, åkte båt och rodde kajak. Det var sådär lugnt och avslappnande skönt som det bara kan vara en varmt solig sommardag. När glassen var slut tog vi våra cycklar och istället för att cyckla -för då hinner vi inte prata lika mycket- gå hemåt. Vi gick en omväg för oss båda så att vi kunde fortsätta prata och när vi skiljdes åt kom vi överens om att jag skulle hänga på henne och en av hennes kompisar till nåon sorts poetryslam. Snabbt hem, snabbfräschning av en varm filosofan och sedan iväg igen. Jag kan ju säga en sak: Emil Jensen… jag har fortfarande kramp i mina skrattande kinder. Blandning mellan poesi,standup,singer/songwriter osv osv osv. Som han själv sa -en orgie med 10 olika genrer. Träffade en av mina tekniker där, vi pratade en hel del och tröstade varandra vid den mer melakoniska delen i föreställningen då vi båda grät. Jag konstaterade spontant -och det är nog mer sant än jag tidigare insett- att den här teknikern och min teamledare är två av de människor som de senaste månaderna mer eller mindre omedvetet har hjälpt mig må bättre och hjälpt mig att börja orka se människor igen. Ni vet, verkligen se människor/individer/själar. Jag mår tillräckligt bra för att långsamt börja öppna ögonen för omvärlden igen och det är skönt. Jag är tacksam för den tur jag har att få så många vänliga själar i mitt liv. Nästan ännu mer är jag tacksam för att energin att orka se dessa fantastiska individer för vad de faktiskt är börjar komma tillbaka. Hade det inte varit för bloggen och några särskilda själar skulle jag ännu vara i mycket mörkare rum. Det lustiga är att många av er inte ens är medvetena om hur mycket ni har hjälpt mig, ibland undrar jag om jag ens själv är medveten om vilka som har tänd ljusen hos mig igen.

Kanske man inte behöver vara medveten om vilka det är som tänt ljusen. Kanske det räcker med att ödmjukt konstatera att man har fått hjälp och att tacksamt ta emot hjälpen. Kanske det räcker med att i efterhand konstatera att det är bättre nu och försöka reflektera över vad som är annorlunda för att kunna lära sig till nästa gång. För det blir en nästa gång, garnaterat. Kom ihåg -det är inte lätt när det är svårt men det är inte svårt när det är lätt heller så det jämnar ut sig i längden. (det är bara så att bergochdalbanan som kallas livet är en rätt lång längd att jämna ut… ) och mitt nya favoritcitat som jag hittade(och skrev hä) igår: vänner är inte bara själar i harmoni, de är en melodi. Det låter som något till och med en vimsig filosofan skulle kunna skapa/uppleva och det, mina goa vänner, upplevde jag på många olika sätt idag. Hela den här dagen har varit full av olika melodier. Så ett stort tack för att ni är de ni är och för att livet bjuder på dessa gulddagar!

Citat och ordspråk om vänskap

Igår kväll, under tv-tittandet, blädrade jag lite i en av alla mina citatböcker. Jag älskar citat, ordspråk, visdomsord och har rätt många böcker i varierande storlek som är fyllda av andra människors visdomsord. Av någon anledning hakade jag mig fast vid vänskapscitaten igår. Här kommer ett gäng som jag tycker är bra och tankvärda, även om jag inte har tagit med alla. Det som är så spännande med citat och ordspråk är att de kan ändra betydelse allteftersom du lever ditt liv. Vad jag idag tycker är bra kanske inte är det jag uppskattade för dågra år sedan eller är samma sak som jag kommer söka efter om 30 år. Här är en del av dagens skörd i alla fall Ha en trevlig söndag!

”Kärleken är blind. Vänskapen blundar bara.” -Ordspråk

”Vänner lever inte bara i harmoni, som en del säger, utan i melodi.” -Henry David Thoreau

”Kräv inte att alltid vara på höjdpunkten. Men ge plats åt ro, åt skönhet, åt enkel mänsklig samvaro.” -Ingrid Nyborg-Fjellander

”En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker om dig.” -Elbert Hubbard

”Vänlighet är att älska människor mer än de förtjänar.” -Joseph Joubert

”Det finns ingen bättre spegel än en gammal vän.” -Spanskt ordspråk

”Om du ger din vän  en fisk så blir han mätt  för en dag, men om du lär honom fiska så blir han mätt hela livet.” -Kinesiskt ordspråk

”Lojalitet är det viktigaste man kan ge en annan människa. Sanningen, tilliten, vänskapen och väldigt ofta kärlketen är alla beroende av den.” -Elvis Presley

”Ge av det du har. För en annan människa kan det vara värdefullare än du vågar tro.” -Henry Wadsworth Longfellow

”Vad är livet annant än en rad inspirerande dårskaper? Svårigheten är att hitta dem när man vill begå dem. Försitt aldrig ett tillfälle: de kommer inte var dag.” -George Bernad Shaw

”När vi vänder blicken mot vårt eget centrum upptäcker vi något som är värt att sträcka ut mot cirkelns periferi.” -Anne Morrow Lindbergh

”Ingen människa är värdelös så länge hon har en vän.” -Robert Louis Stevenson

”Den som sätter högt värde på sina vänner är ofta själv guld värd.” -Majorie Holmes

”Varje vän representerar en värld inom oss, en värld som möjligen inte var född förrän denna vän anlände, och det  är bara genom detta sammanträffande som en ny värld föds.” -Anaïs Nin

”Ingen är en odugling i denna värld som lättar en annan människas börda.” -Charles Dickens

Ett helt gäng dikter

Det finns egentligen saker jag skulle kunna säga om den här dagen, om vad jag har upplevt, känt och tänkt. Ändå kom  det ingenting när jag satte mig vid datorn. Istället hämtade jag den utskrift jag gjorde för något/några år sedan med mina dikter. Jag bläddrade lite grann och kan ärligt inte säga varför jag valde just dessa men här är de. Kanske de symboliserar dagen på något sätt, kanske de väcker gamla minnen eller tar fram känslor och funderingar som min själ och mitt undermedvetena tänker på när ”den medvetna filosofan” försöker fungera som vanligt.  Vem vet? Jag antar att jag är den som är närmast att veta men kanske är jag för nära för att kunna se det.

Stor kram till er alla!

En stjärna faller från mitt hjärta, högt över trädtopparna ser man den dala, något man ibland önskar sig bemästra, att hålla emot när någon börjar hala. Bäckarna kommer bli bredare, fjordarna allt djupare. Önskar dropparna var segare, att skalpellerna var mjukare. Själen och glädjen faller med stjärnan som ens kropp töms på blod. Önskar smärtan var långt bort i fjärran,att jag var fylld av trygghetens mod. Min tillit är som stjärnornas världar; med varje nytt möte sker förändringar. En del av tilliten försvinner alltid i nedfärderna, även om den kan växa med nytändningar. Ge aldrig upp hoppet var det någon som sa, att utan tillit och hopp är livet inget att ha.

Kan inte gömma mig bakom din styrka längre. Min lyser igenom, avslöjar mitt gömställe. Är nervöst, pirrar i magen, tänk om styrkan lyser starkare än vad den egentligen är? Kan luta mig mot din famn, dela våra styrkor med varandra. Behöver inte längre få utan kan dela med mig. Kan stå fast, fötterna är orörliga men resten är aktivt. Kan inte gömma mig från livet, det kommer aldrig att ge upp, det hittar mig varje gång. Ska lysa, dela, grunda, ska ge vad du har gett. Står rak, med glittrande ögon och mjukt levande leende. Här är jag.

Regnbågen har sitt skydd över dig, tänk beskydd -aldrig ensam, finns där. Hittat den du söker, ta hand om det. Vet inte, osäkerhet är okej men var rädd om ögonblicken. Värdesätt allt ni delar. Låt tårarna komma -de behöver komma ut. Smärtan är djup, gammal, gråt ut den, den behöver inte längre finnas där, gör dig av med den. Var inte rädd, ljuset leder, regnbågen läker. Tacksam, snäll, djupet är stort, vet var ni har varandra. Vet att ni känt varandra förut. Det är bra, det är säkert, det är tufft men rätt. Vänta så kommer han, vänta så han förstår. Det är ni. Du har oss som håller ett öga. Du vet att vi är här -aldrig helt ensam. Lägg handen på honom, ge honom energi och hopp. Trött, orkar inte mycket, vågar inte tro och hoppas. Ge honom tilliten, vänta där du är. Du behöver inte spela någon, behöver inte oroa dig. Bara existera och känn harmonin inom dig. Ni hjälper varandra, bara finns där du är.

Att leva med att du en gång funnits är som  att leva allt åt dig som inte hunnits. Du kommer och du går, minnen och känslor är allt jag får. Du kan inte vara hos mig jämt, men min dörr för dig står alltid på glänt. Att aldrig förlåta dig är det svåraste av allt, mitt liv blir så ensamt och kallt. Du gav mig mer än vad jag insåg, tänk vad som krävdes för att jag skulle se hur läget låg. Dina funderingar, dina känslor, ditt liv fick mig att ta så stora kliv. När du försvann bort från mig ville jag bort från själva livet i sig. Du var min  vän, du var min tro, men du tog med dig all, nu får jag ingen ro. Att lämnas här med allt som är kvar gör att längtan bort härifrån mig drar. Det du gjorde var inte snällt, fleras världar har du bara vält. Att bli som du blev och göra det du gjorde var det ingen av oss som ville eller trodde. Du försvann från min värld, samtidigt är du här. Du har mig fast, du är mig så kär. Gör någonting och hjälp mig, jag vill inte leva som jag gör med dig. Det är jobbigt och svider, jag vet att du vet att jag lider. Jag vill leva med dig i mitt liv men jag orkar inte med allt kiv. Allt du gjorde var att försvinna, men jag kan inte låta bli att förnimma allt jag ser och hör till ditt liv, som det sig skulle bör.

Jag är jag. Jag är som jag är. Ibland blir det fel men hela tiden är jag just jag. Jag är den jag är, på gott och på ont. Jag är öppen, men ändå reserverad, jag är som jag är och står för det. Det händer att missförstånd uppstår, men det händer alla. Genom allt är jag i allafall jag, ingen kan tvivla på det. Människor ser vad de vill se, hör vad de vill höra. Trots det är det ändå bara jag som är jag. Jag kan inte ändra mig för en enskild människa, bara genom mognad och utvecklande kan jag ändra på mig -för alla. Jag är fast, ändå flexibel. Jag är jag och innerst inne är jag stolt över det. Det är det som gör att jag är som jag är. 

Hope for it to get better, hope f or it to improve. Hope to be able to live, hope to stay alive. Dream of a flower far away, dream of the child you once were. Hope for dreams to come back, dreams to give you hope. Dreams and hopes -create lifes, making them worth living, will live on forever, united. Dream and hope for the love you thought you had.

You were born, you lived, can still hear your laugh, still feel your tears. I remeber your smile, the way your lips were formed, the way you  lived in your body, how you showed your soul. You were born, you lived. Rember your misstakes, your funny moves that we all laughed about. I often think of your wisdom, od the things you used to say. You wre born, you lived, you died. I still love you. 

Ett av filosofans motton: ”När det är brand i hjärtat är det rök i huvudet…”

mat var det ja…

glömde igen… men nu SKA jag gå och äta, jag lovar! Jag hittade ju bloggar som jag inte läst som jag behövde läsa ikapp mig på… men nu ska jag gå och äta…jag har till och med plockat ihop mina papper som jag spritt omkring mig, inte illa ”litet steg för människan…men ett stort steg för filosofan”

Sista timmarna i urskogen

Nu sitter jag här en snabbis framför datorn. Om två timmar lämnar jag urskogen för den här gången. Helgen har varit bra, skönt att vara hos mamma, skönt att träffa mina äldsta vänner och igår tog jag en riktig långpromenad (gick ca 1 mil). Pappa blev sämre igen i lördags, så nu ligger han inne igen och nu lär de hålla honom inne ett tag. Han fick en propp i armen samtidigt som hans värden gick ner rätt rejält. Nu får han blod och blodförtunnande samtidigt som man snart ska sätta igång tredje omgången av cellgifter. Det är roligt nästan jämt…

Förresten: ni vet hur det ibland kan komma lite roliga saker ur min mun…? Hrm… den roligaste kommentaren den här veckan var i lördags kväll när jag satt och hjälpte mamma med släktforskningen. Rätt trött satt jag och letade efter en svedjefinne i en bok, hittar inte utan bläddrar fram och tillbaka och glömmer hela tiden vad gubben heter. Till slut säger jag uppgivet: ”Nej, jag blir tokig!Jag är ju BLIND! Så jag får fortsätta läsa de här sidorna.” Anar ni gapflabbet?

Kram på er!

Mänsklig dumhet

Alltså… Jag vet att bli arg/irriterad på en person som inte förstår -som verkligen är utypen av vad jag kallar för mänsklig dumhet- bara är slöseri med energi. Så när jag blir irriterad på en sådan person blir jag än mer irriterad på mig själv eftersom jag tillåter mina känslor att slösa med min energi. Igår vid lunchtid fick jag reda på att min ”begåvade” far återigen hade öppnat munnen och varit så där ”lysande begåvad” som nästan bara han kan vara. Mamma var urförbannad och jag visste att hon var mer arg på sig själv än på honom eftersom hon fortfarande, efter mer än 30 år med honom i livet på något sätt, fortfarande blir arg. Precis likadant som mig alltså, fast jag inte haft honom i livet i 30 år utan 25… Jag var rätt lugn under dagen igår, valde att inte få detaljer för att undvika att bli irriterad -smart val. Därför pratade jag inte heller med mamma förrän jag ringde och sa god natt igår kväll. Det var inte så begåvat. När vi hade lagt på hade vi båda skrattat rätt mycket =bra MEN jag hade hunnit bli irriterad och förbannad. Naturligtvis med den då följande onda cirkeln att jag blev än mer arg på mig själv och därmed mer arg på pappa eftersom jag blir arg på mig för att jag blir arg på honom och så går det runt så där. Ni fattar va? Jag insåg också att det smartaste borde ha varit att ringa någon och få ur mig irritationen innan jag somnade men gjorde jag det? Eh..nej. Så vem har sovit riktigt megadåligt inatt?Jajemen!Vem är fortfarande irriterad? Jajemän! Vem är heligt förbannad på sig själv för att hon slösar en massa dyrbar energi? Jepp!

Och jag lovar, jag försöker faktiskt släppa det men…alltså, han är verkligen totalt körd i huvudet! Det läskigaste är att han är så dum, dum som i korkad -inte elak, att han verkligen INTE fattar idiotin i vad han gör/säger/tänker!!!! Det spelar ingen roll att han är mer eller mindre döende (eller ialla fall sjuk i en dödlig sjukdom) -och nu får ni ursäkta för nu kommer en riktigt ful mening- när cancern inte sätter sig i huvudet på honom. Skulle den göra det och orsaka en personlighetsförändring skulle han kanske bli både trevlig och begåvad innan han dör och tänk er om han då skulle kunna se tillbaka på sitt liv och inse vilken idiot han har varit. Det skulle vara mer synd om honom men samtidigt…. Fy 17 vad elak jag är men jag blir så irriterad när hans idiotiska infall påverkar oskyldiga människor!!Det är en sak om det enbart påverkar honom eller den närmaste familjen men när det riskerar att påverka främmande människor blir jag förbannad!

Vad han har gjort den här gången? Jo men ni förstår, det är inte självklart att om du

1. har akut leukemi
2. har hjärtarytmi (fel på hjärtat som gör att det slår oregelbundet)
3. genomgår cellgiftsbehandlingar, vilka försämrar hjärtarytmin
4. kräks, är yr och kan svimma när som helst,
5. är infektionskänslig och inte får träffa människor annat än under extrema förhållanden
6. fortfarande är i chocktillstånd och inte fattat innebörden av sin sjukdom

inser att det inte särskilt lämpligt att köra bil. Ja ni läste rätt!!!Idioten skulle ha tillbaka sin bil som mamma har tagit hand om sedan han lades in på sjukhuset första gången 7/2 för att han ska kunna åka någonstans. Vaddå då?Det står ju inte rakt ut i journalen att han körförbud. Vaddå? Tror ni att läkarna tar för givet att en normalbegåvad människa inser det dumma i att köra bil under dessa omständigheter? Ja, det gör jag också. Synd då att inte min far är en normalbegåvad människa! Att läkarna sa till honom när han skrevs ut för några veckor sedan att han inte skulle köra bil räknas inte för de har ju inte skrivit det i journalen! Förbannade idiot!!!! Så inte nog med att han riskerar sitt eget liv (jag säger bara -sätt dig i bilen och kör i hög fart in i en stenvägg så det tar slut på idiotin!) så riskerar han andra, oskyldiga människors liv. Vad händer om han svimmar och prejar ned en mamma med barnvagn, eller en pensionär, eller ett gäng skolungdomar, eller vem f-n som helst???!!! ”Nä, men vaddå då? Skulle det kunna hända? Det händer väl inte mig, jag kan väl köra bil. Varför skulle jag svimma elelr förlora kontrollen av någon anledning? Det trodde jag bara att jag gjorde på sjukhuset eller hemma i lägenheten.” Idiot! Jag blir så trött!!!!Och naturligtvis tröttast på mig själv som hetsar upp mig. Det är hans liv, hans val och läkarna har, tyvärr, inte hittat en sinnessjukdom på honom så jag kan ju inte omyndigförklara honom.

Två roliga citat jag stött på igår eftermiddag och idag:

-en tjej som jobbar i en butik: ”Jag är så korkad! Att jag inte tänkte längre än min näsa räcker!”. Jobbarkompisen svarar: ”Ja, och du har ju en så liten näsa också.” ”Ja, precis, fatta vad kort tankebanan blir!”

- pojkvännens filosofiska fundering för dagen: livet är som en brustablett -allting löser sig. (med mitt tillägg -om du lever tillräckligt länge löser sig allt för har du för lite vatten löser inte brustabletten upp helt och hållet.)