jag skrev ett inlägg i fredags angående att det var min och sambons ett-årsdag och att jag hade fått jättefina blommor till jobbet. Men det inlägget finns inte på bloggen fast jag vet att jag verkligen skrev och publiserade det… mysko!
bara så ni vet…
…så är jag en väldigt bortskämd person och jag njuter av det! 
Efter blommorna i fredags hade jag och sambon mysmiddag (underbar mat lyckades jag laga till), han blev glad av min present till honom och vi hade det lugnt och skönt. På lördagen skulle vi åka och bada med hans brorsbarn… trodde jag! Istället blev det en resa till Loka Brunn (spa) 
Vi kom dit vid 13-tiden i lördags och åkte hem vid 17-tiden igår. Helpension, fruktkort och champange på rummet när vi kom, helkropps avslappningsmassage och 3-rätters middag. Båda två njöt i fulla drag, jag känner mig väldigt bortskämd 
Jag älskar min sambo utan att han skämmer bort mig men jag måste ju erkänna att det är rätt skönt när han hittar på saker Det är skönt för han behöver inte hitta på så stora saker, jag vet att han älskar mig och bryr sig om mig ändå men så ibland hittar han på något stort och då bara myser jag ännu mer.
Lite mer ordning på torpet nu :)
Hallojsan!
Nu börjar jag må rätt bra igen. Även om det finns mycklet minnen som hela tiden poppar upp i huvudet så är det ju varma och kärleksfulla minnen med mycket skratt i sig. Jag märker att jag de senaste två dagarna har varit både gladare och piggare igen. Begravningen av min gudfar var i måndags, det var både skönt, jobbigt och vackert. Skönt för att jag ofta behöver gå på begravningar för att verkligen förstå att personen i fråga inte lever bland oss längre och för att få ut min sorg. Efter en begravning så är det mycket lättare för mig att resa mig upp och gå vidare och le till minnena, inte gråta. Jobbigt var det naturligtvis att se min lillebrors gudmor och resten av familjen (och alla vänner) så sorgsna. Det är jobbigt att begrava någon man älskar och bryr sig om -det är ju en begravning=jobbigt helt enkelt. Samtidigt var det en väldigt vacker begravning, rätt lång med mycket musik och en skön stämmning där vi alla ville minnas min guidfar som den levande människa han var.
Livet går ju vidare, jag vet det och jag tycker att jag reser mig upp gång på gång. Faktum är att jag inte ens faller särskilt hårt så ofta heller utan det är mer som vacklande än som fallande. Så känns det just nu iallafall, men det är väl sånt som kan ändra sig från dag till dag
Nästa fredag firar jag och sambon ett år… Tänk vad fort tiden går! Det känns som igår vi hade första daten… fast samtidigt som att vi har varit tillsammans halva våra liv Det är skönt, mysigt och bra mellan oss. Lugnt och skönt kryddat med lite extra kärlek och små-överraskningar lite då och då. I den delen av mitt liv njuter jag verkligen nu för tiden
Nu ska jag ställa mig och laga lite mat. Sambon är på representation/avtackning av sin f.d chef ikväll så han äter på annat håll. Jag är fortfarande i fasen att jag vill köra överallt så jag erbjöd mig att vara chaufför ikväll Vi får väl se, jag skjussade honom dit men han skulle se om han kunde få åka hem med någon annan. Onödigt tyckte jag -jag kör ju gäääärna
Ha det bra, kram på er!!
en ledsen filosofa…
Jag har haft en tuff helg så här långt. Mycket tårar, många tunga saker, det är en ledsen vimsig filosofa som skriver till er/skriver av sig nu. Trött är jag också men när jag lägger mig ner så virrar bara en massa minnesbilder runt i huvudet. Allt från när jag var liten och busade med min underbara gudfar, till jag och lillebror, eller lillebror själv, eller min gammelmoster och ja… fatta att det är lite mycket i min minnesbank just nu.
Jag var på bergravning av min gammelmoster i fredags. Inte kul, särskilt inte när farmor och hennes syskon började gnabbas. Sedan ringer pappas mobil, då är det min lillebrors gudmor (som är gift med min gudfar) som ringer för att tala om att min älskade gudfar har dött. I torsdags kväll smsade mamma och talade om att nu har Influensan kommit för nära så nu är det helisolering som gäller för henne och lillebror. Det bidde lite mycket för mig… lite för mycket känns det som just nu. Jag har min underbara sambo som håller om mig i mina gråtattacker, som får mig att slappna av och gråta ut, somna och ibland till och med le. Det var rätt länge sedan som jag var så här ledsen, som jag fick ut så här mycket tårar som har kommit det senaste dygnet. Jag förstår att det är nödvändigt att det kommer ut men det är jobbigt. Jag är så ledsen och jag har inte kontrollen över mina minnen, de bara väller över mig och jag har ju bildminne så det är som att det är en megarörig film som hela tiden ändras och spelas upp för mitt inre.
Dessutom var jag spänd av andra saker också från torsdag kl 12 till igår eftermdidag då jag hela tiden har umgåtts, och framförallt åkt bil, med den sidan av min släkt som jag har svårt för, som jag inte är direkt förtjust i. Vi kan välsammanfatta de snaste dagarna med att det varit lite mycket nerver och känslor för er vimsiga filosofa…
jag är faktiskt riktigt ledsen just nu… kram på er!
