Suck för mig…

Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en “djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner  mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal