Harmoniska filosofan

Ja ni…det är vad jag tror att jag är Harmonisk alltså. Just nu har jag lite svårt att skriva då den ”asociala” katten står på datorn med bakbenen och resten av kroppen på min överkropp. Jag ser inte mycket… Den andra katten gnager på sladdarna till datorn för att  få uppmärkasmhet. Hoppsan, nu fick jag bort Zenia från sladdarna men då gick Bella dit istället….gosekatterna:D

Dejten gick bra Vi har träffats igen, kommer ses ännu mer och han är jättemysig. Bästa beskrivningen på honom är att han är en omtänksam, romantisk gentleman och vi vet ju alla vad en vimsig filosofa tycker om vardagsromantik… =MUMS! så…vi får se hur det hela utvecklas men just nu verkar det onekligen rätt bra och trevligt. Jag är inte kär än men jag tycker om honom, jag tycker om hur jag är när jag är i hans sällskap.

Jag har kul på jobbet, S och jag kommer vara ute på äventyr hela veckan. Vi har stillestånd igen (förbenade ”samarbete”!!3 olika företag med tre olika datasystem och olika organisationer är inte vad jag skulle rekommendera i ett projekt…) i produktionen men inne på kontoret har vi hur kul som helst. På torsdag blir det after work, fråga mig inte varför torsdag och inte fredag men det blir nog bra ändå

Det är mindre än två månader kvar till jul, filosofan njuter !!!Julklappslistan är i princip klar, julförberedelserna har börjat. Däremot har jag gjort en kraftansträngning och INTE börjat lyssna på julmusiken än. Oroa er inte,jag skulle tippa på att jag bara kan hålla ut i max en vecka till

Kan det bli mycket bättre? Julen är på väg, goda vänner att skratta med, lite dejtande och underbart mysiga katter -vad mer kan man begära? Jag njuter

Hallojsan världen!

Jag lever…hjälper kompisar med plugg, jobbar en hel del, umgås och myser med mina katter, hälsar på mamma i urskogen, läser böcker igen och vilar från datorn när jag inte är på kontoret eftersom jag är klistrad vid den under arbetsdagen. Inte ens facebook som är min nya addiction är jag inloggad varje dag på… det ni, det är inte illa!

Ska på date imorgon efter jobbet med en kille som jag träffade för två veckor sedan när jag och tjejerna från jobbet var ute på stan en kväll.  Tror inte det är världens chans för en relation meeeen det är ju alltid roligt att få träffa nya människor Dessutom finns det gott om ögongodis just nu i mitt liv. Eller gott om..tja, det finns gott om skratt. Jobbarkompisen S, som jag har så himlans roligt med, öppnar upp mina ögon för att livet kan vara roligt också -inte bara lugnt/tillfredsställande/jobbigt/nödvändigt. Jag har en tendens att glömma det ibland och sticka huvudet i sanden. En gömma-sig-från-världen-period är både bra och nödvändig för mig at tha ibland men samtidigt måste jag ju ut i världen för att kunna gömma mig igen

Ibland så :)

Ibland händer det att en vimsig filosofan får användning för det hon pluggade i några år. De gånger det händer sprider sig en enormt tillfredsställande känsla i kropp och hjärna. Inte nog med att jag studerat någonting som jag tyckte/tycker var intresant, jag kommer ihåg det och kan lära andra. Jag får rycka in i min bekantskapskrets som en allmän begreppsdefinierare och filosofi-/samhällsvetare. Det är ju KUL!! den här gången var det lillebror som behövde hjälp med en viss Åke Daun’s definitioner av nationell mentalitet och nationell identitet. Jag tyckte det mesta i informationen lillebror hade fått var ren skit och alllmänt oförskämt dravel MEN jag hjälpte honom att få fram svaren och att börja tänka självständigt i just den frågan. Finns så mycket att sägas i detta ämne… Jag har skrivit så många tentor om det, haft så många föreläsningar och seminarier om nationalism, identiteter och allt som finns kring dessa begrepp. Problemet för mig är inte att lära ut kunskapen till andra, problemet är att gå ned några nivåer. Det är liksom inte så lätt för gymnasieungdomar idag att veta vad ”sociala kontexter” och ”begreppsdefinitioner” är för något men har man en gång lärt sig dessa uttryckssätt är det svårt att backa undan dem… Skönt att känna att jag kan någonting och att det jag läst inte varit helt bortkastat utan faktiskt användbart på fler ställen än i föreläsningssalen på ett universitet.

Jag lever och myser :)

Det är lite jobbigt på jobbet nu…den här veckan har känts som att den har varit 3 veckor lång. Jag har fortfarande rätt ont i min hand vilket gör att jag är konstant trött. Jag blir det när jag lever med en smärta hela tiden, även om jag lär mig leva med den är det ju inte direkt urkul. Sedan har jag tillbringat rätt mycket tid med katterna och vänner den här veckan (och facebook) så bloggen har blivit pinsamt åsidosatt den senaste tiden.  Imorgon ska jag tillbringa dagen med att läsa ikapp mig på alla bloggar, jag saknar mina bloggläsningsstunder, mina bloggskratt och att veta hur ni mår och lever. Men vet ni vad? Trots allt detta så myser jag Jag har två underbara katter, goa vänner och ett jobb att gå till. Livet är egentligen rätt bra, eller hur? Desutom blev jag omåttligt populär på jobbet idag när jag hade bakat äppelkaka till hela gänget Hembakad äppelkaka med vaniljsås gjorde succé kan jag säga, trots att jag aldrig bakat en sådan sort förut *stolt filosofan*

Filosofan och facebook

För några dagar sedan fick min bästa jobbarkompis mig att bli medlem på facebook. Jag hade redan fått x antal förfrågningar men säker i min otekniskhet hade jag ignorerat påtryckningar frams tills S  satte in stöten. Nu sitter jag här, rätt trött och sliten efter en dag där det har varit halvkaos (som vanligt) på jobbet och handen har värkt mer än nödvändigt. By the way -har äntligen fått kallelse till Örebro sjukhus och handkirurgin. Får komma dit den 14/11 för en undersökning. Hur som haver, vad gör jag samtidigt som jag slötittar på CSI?Ja, inte sitter jag och tar hand om min blogg som jag  har dåligt samvete över utan jag sitter och gosar med katterna och försöker komma underfull med Facebook. Oteknisk filosofa försöker och försöker men snurrar in sig och hittar nya saker innan jag hinner hitta svaren på de ursprungliga frågorna. Heja mig!

Filosofan myser för fullt :)

Kan ni gissa vad jag gör? Jag sitter med en kissemisse i mitt knä samtidigt som jag skriver det här. Det var en lång dag igår men nu är damerna här och vi njuter för fullt av varandra. De är verkligen oliak personligheter, Zania lämnar inte min sida utan vill gosa konstant medan Bella kommer en liten stund occh sedan försvinner i några timmar för att sedan komma några minuter igen. Jag har det verkligen mysigt! Lovar att gosa med katterna åt er andra också

Suck för mig…

Att jag aldrig lär mig! Blä på mig! I helgen konstaterade jag och mamma att det bästa för nästa helgs kattresa skulle vara att jag åkte buss ned till malmö på lördagen, sov hos en bekant och åkte upp igen med katterna på söndag. Sagt och gjort så bokar jag biljetterna och imorse ringde jag för att dubbelkolla att jag faktiskt fick ta med katterna hem på bussen. Nähä, ser ni det fick jag inte… Så då avbokade jag de bokade biljetterna, bokade en bussresa ned och tågbiljett hem i en ”djurvänlig” vagn. Bara en liten stund senare säger bästa jobbarkompisen att om jag kunde låna en bil så kunde hon köra ner  mig eftersom jag inte har körkort. Jag blir överlycklig och tänker att en sådan resa skulle troligen gå på ett ut jämfört med tågbiljetten och det är trevligare för både katterna och mig att åka bil än buss/tåg. Så jag avbokar alla biljetter igen och får tag i en bil att låna av en annan kompis. Nu kollar jag på avbokningsbekräftelsen från tåget och ser att jag inte alls får tilbaka pengarna trots att jag fattat det som att jag skulle få det. Då står det på sidan där jag bokade biljetten att jag får tillbaka allt utom bokningsavgiften med stora bokstäver -toppen. Vad som inte står lika tydligt är att just den biljetten måste avbokas minst 7 dagar innan resan -trots att jag bokat biljetten 6 dagar innan. Detta finstilda såg naturligtvis inte en vimsig och stressad filosofa på jobbet i förmiddags när jag höll på fram och tillbaka med det här. Varför lär jag mig aldrig???!!!Varför måste jag ha så bråttom jämt? (ja, jag vet att det är för att jag har kontrollbehov som borde bearbetas men ändååååå) Så nu sitter jag här och har förlorat ca 750 kr, trodde att jag skulle förlora 50 kr… Lite skillnad! Jag blir så trött på mig själv! Jag vet att jag får trevligt sällskap och får lyxen att åka i bil ned men det är ju inte gratis heller och en anledning till att jag tackade ja till S erbjudande var ju att jag trodde att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu har jag pratat med kundtjänst och de sa att om jag kan bevisa att jag stannar hemma av sjukdom i familjen så kan jag skicka in ett brev till kundtjänsten och på så vis få tillbaka pengarna men -åh…krångligt. Jag tror jag är för ärlig för det och helt enkelt någonstans i mig får acceptera att jag är för korkad för min egen plånboks bästa. Någon gång i livet borde jag lära mig. Vi får väl hoppas för min ekonomis skull att det blir på den här sidan livet och inte dagarna innan jag kolar vippen 98 år gammal