En enkel reflektion:
Om man är en person som är väldigt öppen av sig är det inte så begåvat att ha någon att dagdrömma om. För en person som man dagdrömmer om är oftast en människa som drömmaren inte kan få av olika anledningar -därav drömmeriet. Är drömmaren öppen av sig syns det väldigt lätt, och oftast omedvetet, dels att man drömmer och dels vem man drömmer om. Kanske inte jättebra alla gånger…
(Därmed inte sagt att det är en vimsig filosofan som dagdrömmer 
)
Fast visst är det skönt att drömma ibland. Jag tror det är viktigt att vi alla både vågar drömma och vårda drömmarnas värld. Kanske kan jag göra om talesättet “Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” till “Det finns inga dåliga drömmar, bara dåliga handlingar”… För drömmarna är det inget fel på. Det är ofta drömmarna som får oss att hålla galenskapen i schack. De gånger galenskapen vinner är det ju handingarna som är dåliga, inte drömmen i sig. Eller är jag ute på lite för djupt vatten nu? Flummiga filosofan är trött och ska sova, jag ska ge upp den här tråden av filosoferande, åtminstone för stunden Istället ska jag gå och nattdrömma, förhoppningsvis lite trevliga drömmar där goda vänner kommer och hälsar på i drömlivet.
God natt och kram på er!
Filosoferar du nu igen?
Att dagdrömma är bra, det är jag helt övertygad om. Därför spenderar jag en hel massa tid på det.
Kramis
Drömmar är nyttiga och bra både på natten och på dagen!
Ha en fin fredag!
Knepet är att veta när man ska göra det man drömt om, och när inte. Alla goda idéer började som en dröm. Tänk på alla drömmar som folk inte gör något åt, därför att de är rädda för att misslyckas eller göra bort sig!