En dikt

Jag ser er och blir glad.

Ni ger mig en tro jag förlorat,

väcker en dröms som glömts bort.

Känslor av samförstånd och kärlek,

tryggheter som ges på ett sätt som inger hopp.

Jag ser er och blir glad.

Ni får mig att hoppas igen.

Ni är beviset min själ behövde.

Glädjen som omger er glänser bitvis till mig,

den släpper in mig och ger mig insikter.

Jag ser er och blir glad,

tacksam för vilka ni är och för vad ni gör,

för att ni tänder mina lyktor och skänker mig mina glömda drömmar.

Stolt att ni anser mig värdig erat skimmer,

tacksam för den frihet min själ får med er.

Tack för att ni är vad ni är och för att ni gör vad ni gör, för att ni är ni.

Publicerad i: on september 9, 2007 at 3:55 e m Kommentarer (1)

URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://filosofansfunderingar.wordpress.com/2007/09/09/en-dikt-2/trackback/

RSS för kommentarer till det här inlägget.

En kommentar Leave a comment.

  1. Fina rader så här en regnig måndagsmorgon!
    Ha en bra dag!


Leave a Comment