Mardrömmar och tidig morgon

Klockan är 06.48, jag har varit på jobbet i 20 minuter. Varit vaken sedan 04.45. Varför?För att jag sovit fruktansvärt dåligt inatt och när jag vaknade ruggigt tidigt tyckte jag att jag lika gärna kunde gå till jobbet och göra något vettigt istället… Jag sprang in i en av bröderna till tjejen som dog i våras/tidiga sommaren igår kväll. Vi pratade i 45 minuter, efter det har jag inte varit riktigt mig själv. Fick en hel del info som jag inte delat med mig av till någon än, kanske mår bättre när jag gjort det. Mardrömmarna som gästade mig inatt var inte roliga men jag tror att tjejen också kom och hälsade på så jag får vara tacksam för det.

Nu måste jag börja jobba. See you later!

Dagens tips

Ska ni försöka träna upp en skadad hand igen är ett hett tips att ni inte tar ett halvfullt vattenglas och för det mot munnen en av de första dagarna som ni arbetar med handen. Särskilt inte om ni är ofokuserade och tänker på någonting helt annat i en annan värld… Risken är rätt stor att ni missar munnen och istället träffar mattallriken,knäet, bysten, bordet, golvet och vad annat som kan vara i vägen för ett tappat vattenglas. Bara så ni vet….

(Pinsamt nog är detta ett tips som har starka liknelser med andra dagens tips som jag gett er….skillnaden är väl den här gången inslaget av en skadad hand, vilket skulle göra den här gången mer ”giltig” om man måste jämföra dem )

heeeeej mina vänner

Mina goa vänner, tack för era kommentarer och ert stöd!!!!Handen är inte mycket bättre än…jag har ändå kunnat sova rätt bra fram tills inatt. 20 i fem imorse lyckades jag till slut blunda men tro inte att jag sovit länge och bra, tvärtom. Har inte sovit mer än kanske 1,5-2 timmar i sträck utan att vakna. Jag är trött, jag har ont och blir tröttare av smärtan som hela tiden gör sig påmind. Dessutom är det frustrerande att inte kunna använda handen som jag är van vid. Jag är högerhänt och det är höger hand som är skadad. Däremot har jag en rätt trevlig helg med kompisar och inga måsten så kanske blir jag utvilad i allafall

På torsdag blir jag hämtat från jobbet av killen som jag  ska få åka med till Gotland. Vi anländer till ön sent torsdag kväll/nattt och åker hem igen på söndag kväll. Det ska bli så kul att äntligen få träffa cellenrebellen med familj igen och dessutom få träffa andra vänner från bloggen som  jag ännu inte sett IRL. Spännande spännande Då spelar det ingen roll hur ont jag än  har i min hand, jag kommer träffa underbara människor med stor  värm, glädje och kärlek -ingenting annat kommer spela roll.

Nu måste jag vila handen igen. Arbetsterapeuten och läkaren sa att det var bra om jag försökte sitta och skriva vid datorn för att få igång rörelserna i fingrarna igen men ärligt -jag har fuskat lite. Det gör ju ont…Jag vet, jag vet!Man ska inte fuska i sådana här fall för det straffar sig bara, det straffar mig, meeeeeen…..var går gränsen för vad man klarar av då? Jag har låg smärtgräns, det är jag medveten om men jag försöker i allfall….även om det känns som att jag ger upp lite för lätt ibland.

Förresten…kom att tänka på det där med inkosekvens som jag hade i min presentation på expressenbloggen och som Märtagreta skrev om i en kommentar. Jag och en vän pratade om det igår och jag har alltid kunnat vara inkonsekvent i känslor och humör. Den sortens inkonsekvens som jag inte tycker om är den där tex en 56-årig man fortfarande lever på sina föräldrars pengar men aldrig skulle hjälpa sitt barn ekonomiskt när han vet att hon aldrig skulle be om hjälpen om det verkligen verkligen verkligen inte var nödvändigt.Hans motivering är att barn ska klara sig själva. Men han, som faktiskt också är ett barn, behöver inte göra det utan lever rejält på föräldrarnas pengar. Inkonsekvens där regler gäller för alla utom en eller några personer för ”det är ju skillnad” -det tycker jag inte om. Inkonsekvens i känslor och humör, i hur man omvärderar sina tankar, handlingar och åsikter, det är bara bra inkonsekvens för mig -även om det kan kännas både frusterande och som en bergochdalbana- eftersom det visar att man försöker lära känna sig själv och visa vem man är inför andra människor. Man lever, med betoningen på lever, man känner och reflekterar. Man  lever och det i sig kan innebära inkonsekvens.

Nu ska jag verkligen sluta för nu gör det som värmlänningar skulle säga -gôront!

akuten

Har tillbringat 4-5 timmar på akuten idag.Sitter nu med panodil,anti-inflammatoriska och nervsmärtstillande tabletter. Vad som hänt?Min högerhand som jag skadade och opererade i september 2000…ngt hände efter lunch idag. Något smällde till precis vid ärret, en svullnad och enorm smärta blev följden. Nu har jag en vecka på mig att bli av med smärtan genom 1) tabletterna och 2) arbetsterapeutsträffar. Blir jag inte bättre ska jag sjukskrivas och jag kan tänka mig att en eventuell ny operation…jag måste bli bra! SMÄRT…är verkligen vad jag har….återkommer när jag kan använda höger hand lite bättre än som den kloliknande stoppskylt som den är för tillfället.

upp-och-ned-dag

Halloj…

jag har en upp och ned dag…Ena studen är jag superfokuserad, andra vimsig som bara en vimsig filosofan kan vara. Ena minuten är jag supertrött, andra hyper. En sekund är jag totalt uppgiven, nästa är jag full av hopp och glädje. På tre dagar har jag nu jobbat 33 timmar, suttit i möte för att diskutera var problemen kan ligga hos teamet, agerat stötdämpare mellan olika parter (tekniker-ledning-kunder-jobbkompisar-chefer -you name it!) och samtidigt försökt att få mitt känsloliv att stämma överens med mitt logiska tänkande. Ni förstår, pappa var hos läkaren idag. Allt ser bra ut för honom. Hur bra som helst…han ska inte på återbesök för än i december eller januari även om han ska fortsätta med att ta prover varannan vecka. Det låter ju hur bra som helst! För alla utom en vimsig filosofan. Jag går runt och väntar på smällen, på ett återfall. Det har gått alldeles för lätt att bli av med den svåra cancern i hans kropp, alldeles för lätt och just den här sortens cancer har enormt hög återfallsrisk. Han kommer bli sjuk igen, frågan är mer när än om. Jag vet rent logiskt att det inte hjälper vare sig mig eller någon annan att jag väntar på en smäll men att veta det logiskt är lättare än att få själen att förstå… Jag är trött på livet men så glad att leva, trött på mänskligheten men jag älskar människor och de nya små liven som föds in i denna värld. Kan jag bli mer motsägelsefull? Nästan tillräckligt för att få mig att känna mig själv lite som en schitzofren tror  jag…

Hoppas ni haft en bra dag !

Nu ni!!!!

En god vän har precis fått bebis!!!! En liten flicka! En underbar liten bebis, ett liv Snyft vad underbart!! Välkommen till världen lilla underbara going jag väntar fortfarande på lite fler detaljer men det är en liten flicka och både mamma och bebis mår bra. Kan tänka mig att pappan också mår bra fast jag tänker i första hand på F och lilla M En liten liten liten bebis

”What are we gonna do tonight Brainy?”

”Same as we do every night.” ”And what is that Brainy?” ”We’re gonna conquer the world!!!”  (från någon tecknad serie som jag inte kommer ihåg namnet på, sett den någon enstaka gång i Sverige men mest när jag bodde på Irland.)

Nästan 1,5 timme har gått sedan mitt förra inlägg. Jag skulle också kunna skriva att efter en middag, tre olika maträtter, 6 matlådor, en bytta nygjord tsasiki, en dusch, ett bränt/aloveradränkt finger och 1,5 liter vätska senare så är filosofan lite grann som en ny människa. Heja mig! So, my friends -what are we going to do tonight?That’s right! -We’re gonna conquer the world! (fast jag ska erövra den från soffan eller diskbänken, allt beroende på om jag är duktig och diskar ikväll eller besparar mitt brända finger varmvattnet )

Kram på er!

Om jag någonsin igår trodde…

…att min telefon var fastvuxen i örat (vilket jag trodde större delen av dagen) är det ingenting mot idag. Idag VET jag att den är fastvuxen! Finns det kirurger där ute i världen som är bra på att operera loss en mobil från filosofors öron? Vilken galen dag! Jag har verkligen inte ens kunna lägga på efter ett samtal och börja slå ett nummer till någon av mina tekniker utan att bli avbruten av att telefonen i handen ringer. Jag hade en timme runt lunch som var lite lugnare men det har verkligen varit galet idag. Delvis kan jag förstå det men samtidigt inte. Lång story som jag inte orkar ta nu -är alldeles för trött med värkande huvud för att orka mycket mer idag. Ändå borde jag verkligen laga en del mat som jag tagit fram för tining. Dessutom behöver jag nog få i mig någon form av näring. Åt lunch men hann inte med fikat och frukten vid två-tiden. Däremot har jag nog slagit rekord i antal koppar ”specialcafélattés” idag. Allt för att orka hålla fokuseringen. Imorse satt jag med två telefoner som ringde samtidigt och som jag pratade i samtidigt som jag också lyckades kommunicera med två på kontoret som stirrade storögt på mig. De bara skrattade och skakade på huvudena för att sedan försynt fråga om det var lite mycket som start på dagen… Hahhaha… Skojar dom??!!
Jag tror jag inte börjat/hunnit andas förrän nu! Det blev en timmes övertid idag, imorgon kommer det inte bli någon för jag ska till kiropraktorn direkt efter jobbet så jag hinner inte jobba över. Det är så skönt att gå till honom för där slappnar jag verkligen av.

Det går verkligen urdåligt för mitt team just nu…vad 17 ska jag göra för att få det gå bättre????Nä, mat var det. Huvudvärkstablett kanske också, och en dusch eller ett bad och sedan Midsummer murders på tv. Sist men definitivt inte sist kommer min underbara date med min säng och huvudkudde. Snark är allt jag säger om den saken!!

vilken dag

Första dagen tillbaka på jobbet efter semestern….det bidde ett pass på 12,5 timme…plus att jag promenerade både till och från jobbet så två stycken entimmarspromenader blev det idag. En låååång dag! Det är en trött och rätt vimsig filosofa som är på väg mot sängen nu. Min teamledare fick gå hem efter bara någon timme på jobbet, han var dels fortfarande sjuk (vilket han blev halvvägs in i sin semester) och dels krånglar det på jobbet så han inte har någon bil just nu. Dagen har varit upp och ned, det känns som att alla över lag är lite låga i projektet. Alla är nog lite trötta på pressen från Sverigeledningen, från att inte kunna komma med bra nyheter, från att inte kunna ge klara besked om vad som helst. Det ska bli skönt när teamledaren kommer tillbaka så att alla i mitt team kommer ”på sin plats” igen. Min vice gör verkligen ett bra jobb men han trivs inte hundra med det och jag saknar att höra honom glad och brinnande för vad han gör. Jag saknar att kunna säga till gänget att de är riktigt riktigt bra och jag saknar att kunna hjälpa de andra upp ur svackan. (För att inte tala om hur jag saknar att själv bli peppad av teamledaren. Fast vi har rätt mkt kontakt ändå via telefonen så jag ska inte klaga) Kanske är det bara tröttheten som pratar hos mig just nu. Jag ska vara på jobbet igen om 9 timmar så jag antar jag borde sova. Jag är inte van vid att inte kunna hjälpa andra. Jag brukar kunna peppa folk men just nu med mitt team är det lite svårt. Vi har ju ändå bra stämning men…Det blir nog bra snart, bara vi inte är så trötta längre.

Nä, nu ska jag sluta klaga. Jag tycker inte jag har rätt att klaga, det är bara att jag… jag vill att mina tekniker ska må bra och göra ett bra jobb. Hur får jag dem att göra det?

Vet ni vad?  Jag är glad att jag har de människor jag har i mitt liv. Jag är tacksam för hur mitt liv ser ut  just nu, för de vänner jag har och för den underbara lägenhet jag bor i. Det värmer mig att höra en del av de röster jag hör på dagarna, att ha vänner och familj som kan få mig att le och skratta. De tär skönt och tryggt och varmt

Kram på er!

Lite duktig har jag varit i alla fall :)

Jag har varit duktig Inte nog med att jag har städat, jag har städat ordentligt. Vi pratar allt från det vanliga med golven till damtorkning, tvättande av fönstren och avtorkning av alla dörrar, lister och tavlor. Dessutom har jag sorterat och kastat gamla underkläder, tagit ett bad, tagit bort nagellack och satt på nytt. Allt är redo inför att gå tillbaka till jobbet.. Det enda jag inte har gjort är att ringa min far och be honom komma hit imorgon och hjälpa mig med några saker.  Jaja,jag ringer honom imorgon istället.

S och jag tog promenaden ner till stan. Hade en rätt bra och lugn eftermiddag i varandras sällskap. Vi gick in i domkyrkan en stund och sprang på en bekant till mig. Hon och en annan tjej tränande på en sång inför ett bröllop nästa helg så vi satte oss för att lyssna. Då kom äntligen några av mina tårar. Inte många men några, alltid något -eller hur?   Nu är det tid för sängen med förhoppningen om att sova bättre inatt än vad jag gjorde natten till idag.

Hoppas ni alla haft en lugn och skön helg! Kram på er!