Att ta sig ut från en arbetsplats

Att ta sig ut från ett kontor när man slutar för dagen och dessutom är sist hem borde inte vara ett problem. Vanligtvis är det inte ett problem för en vimsig filosofa heller meeeennn….hur ofta, när det gäller filosofan, är någonting “vanligt”? För ni kan väl inte tro att det går som det ska? Nä, istället känner sig filosofan som en brottsling som istället för att klättra in på inhängnat område försöker klättra ut. Jojomän, ni läste rätt! Jag ska ta det från början.

Eftersom det var min tur att jobba kväll idag skulle jag bli ensam på kontoret i några timmar. Telefonen har gått rätt varm idag så jag trodde jag skulle ha en hel del att göra men mina föraningar var fel. Precis när jag hade börjat inse att lugnet var där för att stanna resten av kvällen, och dessutom gjort en extrauppgift som jag fick precis innan chefen gick hem (tja, han som är chef när min chef är ledig. Att den nuvarande chefen egentligen ska vara den riktiga chefen men ingen behandlar honom som det är en helt annan femma ), kom min teamledare förbi med glass. Jag blev så glad att jag spontant kramade om honom och med glittrande ögon snabbt öppnade glassen. Vågar inte tänka på hur mycket hans glasskonto har gått upp sedan vi började jobba ihop Jaja, jag kommer ifrån ämnet -glass har en tendens att få mig att glömma allt…- Han stannade kvar länge och gick inte förrän det var en halvtimme kvar för mig att jobba. Jag vände mig om och återgick till det lilla jag hade kvar att göra, avslutade det och packade ihop mina saker. Då kommer jag på att vi har matttvättare hos oss just nu, de hade varit runt mig under eftermiddagen/kvällen men det brydde ju inte jag mig om. Nu visade det sig att jag inte kunde gå ut den vanliga vägen utan var tvungen att ta mig ut någon bakväg som jag egentligen inte kände till. Jag visste om en bakväg men frågan var om det var vettigt att gå ut där. Värt ett försök resonerade filosofan och gick ut den vägen. Begåvat -om det hade varit på dagen och inte stora hänglås på stora nätgrindar hade varit i vägen, minder begåvat om det är kväll och stora hänglås på nätgrindar är i vägen -låsta och höga grindar. Filsofan var alltså lite mindre begåvad, fast det kunde jag inte veta innan jag gick ut den vägen. Dessutom kunde jag inte ta mig in på kontoret igen för larmet gick och min teamledare hade stängt av telefonen för han hade ju slutat och visste att ingen skulle behöva honom förrän imorgon. Han hade också fel…jag hade nog behövt honom, eller i allafall hans råd Hur 17 skulle jag ta mig ut?? Men, skam den som ger sig! Efter att ha konstaterat att det verkligen inte fanns någon annan väg ut kastade jag min handväska, cyckelhjälm och matlåda över en av nätgrindarna och började sedan, med högklackade röda sandaler och rätt typiska “sommarkontorskläder”, klättra. På den relativt stora vägen brevid taggtrådsstaketet åkte bilar förbi och jag muttrade för mig själv att om någon skulle ringa polisen för att jag försökte ta mig ut från jobbet skulle jag inte bli direkt imponerad. Filsofan kände sig som en brottsling och tänkte att hon utgjorde en fascinerande syn där hon var mitt över stora, låsta, grindar i sina kontorskläder. Men jag kom ut och nu är jag hemma Redo för nya äventyr

Dagens tips: ska ni klättra över stora låsa grindar är det att föredra att inte ha högklackade sommarsandaler…