Galenskap

Jag blir galen, om jag inte redan är det. Var går gränsen för galenskap? Är sinnesförvirring en grad av galenskap eller bara ett annat ord för samma begrepp?

1)it takes a fool to remaine saine -eftersom jag är halvtokig måste det betyda att jag bara är en dåre ibland. Lätt vimsig och förvirrad men ändå en bra organisatör. Konstant trött och nära till tårar samtidigt som skrattet och glittrande ögon får folk att stanna upp kring mig.

2) Såg en pjäs om Gustaf Fröding igår kväll med vännen K. Fler funderingar kring sinnesförvirring har väckts i mitt redan sprängfyllda huvud. De flesta riktigt stora är galningar men alla galningar är inte stora. Jag börjar känna att jag tillhör den senare gruppen, för at tinte tala om den ständigt återkommande frågan -var går gränsen för om man är galen eller inte?

3) tekniska världen kan driva vem som helst över kanten! Åtminstone om vem som helst liknar mig det minsta. Vet ni anledningen till att jag är oteknisk? Det är inte att jag inte kan tänka logiskt eller inte kan lösa problem -för det kan jag. Problemet ligger i att så fort jag närmar mig tekniska apparater uppför de sig som de aldrig förr har gjort kring någon människa, och aldrig kommer att uppföra sig igen… Utan att göra någonting lyckas jag få det mest simpla program att utföra konstigheter trots att experterna talar om för mig vad jag ska göra och jag gör EXAKT vad de ber mig om. Experterna står handfallna och stirrar på skärmen för att sedan med förundran (ibland nästan beundran) säga “Men jag sååååg ju vad du gjorde. Du gjorde ju inget fel. Det kan inte bli så här när man gör som du gjorde.” Blir man inte galen av det så säg? Det påverkar till och med arbetet till den grad att det jag ska göra idag för att förbereda måndagens arbete inte kan göras. Varför? För att jag blir utkastat ur programmet precis hela tiden. Varför släpper det ens in mig när det uppenbarligen inte vill ha mig där???? Logiken kring den tekniska världen måste helt enkelt vara att det inte existerar någon teknisk logik. Skit bakom spakarna går an som ursäkt så länge jag sitter själv men inte när jag följer instruktionerna!

4) Tankar kring liv och död kretsar så närvarande runt i mig samtidigt som jag inte kan ta på dem. Jag kan inte formulera dem utan varje gång jag försöker kommer bara orden “jag är så trött” ur min mun. Frustrerande och tröttsamt. Trötthet är ett tema i mitt liv. Samtidigt som jag är trött är jag jag funktionabel samtidigt som jag inte alls är det. Jag vet att livet handlar om att leva och att dö, det är det naturliga, det enda säkra med livet, men måste det kännas som att det är de extrema ytterligheterna som enbart finns i mitt liv? De går hand i hand men jag känner mig mer och mer schitsofren av det…

Ska grilla med kompisar ikväll och träffa en annan kompis på stan om en timme. Tur i oturen att jag inte kan arbeta Ska bli skönt att bara umgås med vänner och förtränga livets jobbiga saker. Det är begravning nästa vecka på tjejen som dog i bilkrocken för några veckor sedan. Jag måste gå, måste få ur det ur systemet för ajg lägger till och med band på mig när jag är ensam just nu. Jag måste snart ta tag i mig själv och hitta en terapet av något slag tror jag.