Otekniska filosofan har lyckats!!!!:D

När jag kom hem från jobbet väntade ett brev på mig. Ett brev med en avi i, en avi som gjorde att jag kunde hämta modemet till mitt bredband. Jag gick naturligtvis och hämtade det och gick, nästan, raka vägen hem. Sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte “Ta det lugnt och för guds skull, läs instruktionerna så ska det gå bra. Jag kan ju läsa så jag borde klara det här själv.” Och vad gör jag nu, 10 minuter senare? Hehehehehehe!!! *belåtet gnäggskratt* Ich habe klarat det aaaaaaalldeles själv Det ni!!!Det är inte illa!

Solen skiner för fullt, det är varmt och skönt. Jag mår inte lika dåligt nu som sist jag skrev men jag är inte på topp. Ändå, om jag jämför mig själv med hur jag var för 6-8 veckor sedan så mår jag skrämmande bra. Jag insåg inte då hur nere jag var, tillräckligt mörkt var det för att jag ska bli rädd nu när jag tittar tillbaka. Men hey -jag lever ju och är här. Har jobb, lägenhet, vänner och familj, med ett underbart väder och jag har lyckats koppla in bredbandet alldeles själv. Hur mycket bättre kan det bli?   (Än sen då att det känns som att folk dör som flugor kring mig?Det spelar väl ingen roll när jag har er!)
Imorgon ska jag träffa “mina” tekniker för första gången. Jag har träffat teamledaren ett antal gånger och en av killarna samtidigt som jag har pratat med hela gänget hur många gånger per dag som helst de senaste två veckorna. Nu ska jag äntligen få se dem in person. Har sett bilder på datorn men det är typ passfoton så det är inte direkt verklighetstroget -ni vet ju själva hur det är med sådana kort. Kul att få ansikten på alla röster man pratar med dagarna i ända. Ska gå igenom lite om hur vi ska arbeta från och med nästa vecka med dem. Det är liksom lättare att prata med dem ansikte mot ansikte än att krångla antingen med gruppsms som inte funkar helt 100%-igt eller ringa upp en och en och se till att alla får exakt samma information. Ska bli riktigt kul

Nu är det nog tid att laga mat…

Dagens tips: har ni höj- och sänkbart skrivbord på jobbet kan det vara en idé att höja eller sänka det så att ni inte slår i era knän hela tiden. Knäna har en tendens att till slut bli lite skrapiga och blåa av blåmärken, skrivbordet har en tendens att skramla till och låta som om det ska trilla ihop efter den femtioelfte knäknocken på en halvtimme….