Trött och vimsig filosofan…

sitter på jobbet och vet at tjag har lite drygt 2 timmars arbete kvar att göra. Kursen i Stockholm var verkligen sådär… Jag var snäll de första två timmarna innan lunch första dagen. Efter lunchen tog jag mer eler mindre över kursen, åtminstone ”svara på frågor från deltagarna”-delen eftersom våra två lärare var så opedagogiska att de inte ens förstod frågorna som ställdes. Sedna fanns det en hel del som jag inte kunde hålla tyst om och som jag tyckte var konstigt, för att itne tala om alla saker lärarna försökte förklara men deltagarna satt som levande frågetecken. De fattade itne förrän jag omformulerade, förklarade och förtydligade det lärarna försökte säga. Heja mig! Pedagogiska filosofan var trött efter första dagen Andra dagen var i pincip likadan som måndagen med undantag av att jag faktistk lärde mig lite. Det bästa med kursen var att jag insåg att jag kan mer än vad jag trodde/hade insett att jag kan. Alltid bra att inse vad man kan så man också vet vad man inte kan…

Idag skulle jag egentligen inte börja jobba förrän 10.30, och gå till 19.00, men min dator krånglar hemma och jag var tvungen att betala räkningar, göra lite överföringar och sånt där samtidigt som jag ville in till jobbet och uppdatera mig. Jag visste lite om allt kaos som hade hänt under måndagen och tisdagen men ville få lite koll på läget igen. Tror ni inte att jag har suttit begraven i arbete hela dagen? Det är inte förrän nu som jag fått minsta chans till att kolla mail och blogg -ve och fasa! Var håller världen på att ta vägen när man itne längre kan slöa på jobbet ???

Ni vet min teamledare som jag berättat om förut, hur bra vi kommer överens? Nu i fetermiddags, efter att ha retat mig tidigare under dagen med att han satt och åt en god glass, kom han in hit till kontoret med glass till mig och några av de andra här inne. Han är en sann hjälte! Det var precis vad jag behövde just då kan jag säga. En glass, trevligt sällskap och en chans att både skratta och prata av mig lite -hur rba som helst. Samtidigt började telefonen ringa galet mycket för ppl-arna i Gbg kopplade över sina telefoner till min, vilket de ska. Grejen är bara att de gör det innan den överenskomna tiden… Jaja, det jag inte kan lösa får de ta imorgon helt enkelt. Inget att hetsa upp mig på. ÄR man lite trött och vimsig får det liksom bli som det blir. Nu ringer det igen, måste gå.

kram till er alla!

Som om det inte vore nog…

Midsommarhelgen har varit bra för mig. Mycket människor, många skratt, bra musik, dåligt väder -allt man kan vänta sig av en midsommarhelg. Vad saknas?Jo, att känna någon som kört ihjäl sig under helgen. Men oroa er inte, jag känner en person som dog härom natten. Vi var bekanta, inte mer, och det var många år sedan vi pratade nu så det tar inte jättehårt på mig men det är ändå inte kul. Tänk om döden åtminstone kunde ta en paus från mitt liv.

Hoppas ni har det bra och at thelgen har varit precis så som ni önskade att den skulle vara Kramkram!

Lever

En trött filosofan vill bara tala om att hon har överlevt dagen, även om den inte går till historien  som den roligaste. Jag är megatrött, säg något nytt…, gråter lite då och då men klarade av att arbeta efter begravningen. Ska lägga mig om några minuter, har packat inför resan hem till urskogen och förberedelserna för årets midsommar hos systeryster. Kommer tillbaka till stan på söndag kväll och tidigt på måndag morgon åker jag till Stockholm för en tvådagars-kurs för jobbet. Ska försöka höra av mig under helgen men hör ni inget förrän på tisdag kväll så vet ni iallafall varför.

Tusen tack för kramar och hållahandenstödet, jag har känt det hela dagen och det har verkligen hjälpt mig. Tack för att ni finns!

Någon där?

finns det någon fellow bloggare som befinenr sig i närheten av Karlstad imorgon och kan hålla en, just nu, liten och ledsen filosofan i handen? Nä…tänkte väl det… kan ni hålla mig i handen via bloggen då? snälla? Det gör ju så ont…

Inför morgonens begravning

Vad har man på sig på en begravning när det inte står något om klädsel i dödsannonsen? Det känns lite svårt, jag vet inte…jag vill ju inte väcka anstöt på något sätt och de närmast sörjande sörjer ju mycket och då kanske de tar illa upp. Det ligger inte för den här familjen som står min döda kompis närmast men man vet ju aldrig vad sorg gör. Eller hur? Usch, jag vill inte! Jag ska gå, ingen tvekan om det men jag vill inte behöva gå. Ingen ska behöva gå på hennes begravning för hon borde inte ha dött. Jag vill inte! Hur ska jag orka det här?Jag kommer behöva vara stark för att hjälpa mamma och lillebror, hur 17 ska jag klara det när jag gråter samtidigt som jag skriver det här? Jag vet att den som är starkast är den som gråter för den orkar/vågar släppa ut sina känslor och det var ju en av anledningarna till varför jag har sagt att jag ska gå på begravningen -att jag måste lätta på trycket. Nu sitter jag här och tänker samma gamla vanliga tankar som en gång i tiden gjorde mig sjuk. ”Jag ska ta hand om alla andra, jag kan ta mig senare, jag behöver inte sörja, jag har inte rätt att sörja, jag behöver inte gråta”. Ändå gör det ju ont, ändå sitter jag här med tårarna rinnande och andningen i upplösningstillstånd. Kanske jag släpper ut det nu så jag kan ta hand om alla imorgon? Tänk om det är så bra. Fast jag har en gnagande oro att så inte riktigt är fallet… Hon skulle inte behövt gå redan nu!!!Jag vet att min tro på liv efter döden och livsplaner och sånt talar emot att ”det inte var hennes tid än” men det är ju ändå så det känns! En 21-åring som är på väg hem för att fira mors dag ska inte dödas i en frontalkrock orsakad av rattfylla från  den andra föraren!!!Det är FEL! Varför överlever oftast den rattfulle föraren? Är det för att de ska få leva med vad de har gjort resten av sitt liv? Tror ni att föraren faktiskt gör det? Eller kommer han att sätta sig full bakom ratten igen? Har man en gång gjort det kan man väl göra det igen? Varför bara döda en oskyldig människa när man kan ta fler på samma sätt? Det gör ONT!!!!! inte bara för S utan för alla andra som dött, som kommer att dö, som kommer behöva sörja de döda. Det är smärta! Just exakt nu gör det mer ont när jag tänker på familjen än när jag tänker på S, det är ändå familjen som lever i skiten nu. S har det ju bra på andra sidan. Aj, vad ont det gör!!!!!!!!!Det borde vara tortyrstraff på att köra rattfull!!!!!Det är inte rätt…alla vet ju att man inte ska göra det, det finns verkligen inte någon som kan säga ”jag visste inte att jag kunde döda någon genom att köra bil”. Till och med när man är nykter är det svårt att köra, hur stor är då inte riken när du är påverkat av alkohol eller droger?? Vad är det för j-vla idiot som sätter sig bakom ratten och kör? Varför gör man det? Är det värt det? Det gör så förbenat ont just nu…jag vet inte ens vad jag skriver, ser dimmigt genom tårarna och hjärnan kanske bara upprepar sig hela tiden, jag vet inte. Jag orkar inte. Jag är trött på det. Jag är trött på smärtan, på sorgen, på saknaden, till viss del på livet i sig. Jag är trött på mänsklig dumhet, på  obetänksamhet och på bristande logik. Jag är trött på att känna mig självisk varje gång jag gråter, varje gång jag saknar en död person/själ. Det gör så ont…så himlans ont….

what a day, what a day

Dagen har till största del tillbringats i telefon med företagets datasupport. Min teamledare ringde imorse och hade migrän samtidigt som en av teknikerna smsade och hade magsjuka = snabb omplanering av dagens uppdrag. Dessutom fungerade naturligtvis inte systemet som det skulle efter uppdateringen i lördags. Jag menar, varför skulle det? Då skulle det ju bli en mening med helgens arbete samtidigt som teknikerna skulle kunna jobba på ett bra sätt Efter enormt mycket envishet och hjälp från datakillen lyckades jag till slut avluta det som påbörjades i fredags och som skulle gjorts klart i lördags. Åtminstone lyckades jag avsluta den första delen av arbetet. Imorgon får vi alla hjälpas åt en liten stund och sedan är det klart för den här veckan. Skam den som ger sig

Gick en promenad när jag kom hem från jobbet och har precis ätit. Nu sitter jag i myskläder och slöar framör tv’n. Är sådär härligt trött som man blir när både hjärna och kropp är slut skönt att känna så, det var ett tag sedan.

Att se är att orka,

att orka är att leva,

att leva är att andas,

att andas är att existera. 

En dikt

On Another’s Sorrow

Poem lyrics of On Another’s Sorrow by William Blake.

Can I see another’s woe,
And not be in sorrow too?
Can I see another’s grief,
And not seek for kind relief?

Can I see a falling tear,
And not feel my sorrow’s share?
Can a father see his child
Weep, nor be with sorrow filled?

Can a mother sit and hear
An infant groan, an infant fear?
No, no! never can it be!
Never, never can it be!

And can He who smiles on all
Hear the wren with sorrows small,
Hear the small bird’s grief and care,
Hear the woes that infants bear –

And not sit beside the nest,
Pouring pity in their breast,
And not sit the cradle near,
Weeping tear on infant’s tear?

And not sit both night and day,
Wiping all our tears away?
Oh no! never can it be!
Never, never can it be!

He doth give his joy to all:
He becomes an infant small,
He becomes a man of woe,
He doth feel the sorrow too.

Think not thou canst sigh a sigh,
And thy Maker is not by:
Think not thou canst weep a tear,
And thy Maker is not year.

Oh He gives to us his joy,
That our grief He may destroy:
Till our grief is fled an gone
He doth sit by us and moan.

jag har anmält mig på en sida, för länge sedan,där ajg får en dikt skickad till min mail varje dag. Den här kom idag…

Gårkvällen/natten var toppen, riktigt kul och skönt att vra med mina vänner igen. Det var länge sedan vi allihop var i samma stad, än mer i samma lägenhet. Det var en bra kväll Idag har jag bara ätit en hel del och tittat på filmer som jag har sett tusen gånger förut. Riktig slappardag med bubbelbad och pyjamas Hoppas er helg har varit så bra som min har varit och att alla som har haft studentfirande kan ta en välförtjänt kväll i soffan nu!

stor kram till er alla som finns där ute!

Galenskap

Jag blir galen, om jag inte redan är det. Var går gränsen för galenskap? Är sinnesförvirring en grad av galenskap eller bara ett annat ord för samma begrepp?

1)it takes a fool to remaine saine -eftersom jag är halvtokig måste det betyda att jag bara är en dåre ibland. Lätt vimsig och förvirrad men ändå en bra organisatör. Konstant trött och nära till tårar samtidigt som skrattet och glittrande ögon får folk att stanna upp kring mig.

2) Såg en pjäs om Gustaf Fröding igår kväll med vännen K. Fler funderingar kring sinnesförvirring har väckts i mitt redan sprängfyllda huvud. De flesta riktigt stora är galningar men alla galningar är inte stora. Jag börjar känna att jag tillhör den senare gruppen, för at tinte tala om den ständigt återkommande frågan -var går gränsen för om man är galen eller inte?

3) tekniska världen kan driva vem som helst över kanten! Åtminstone om vem som helst liknar mig det minsta. Vet ni anledningen till att jag är oteknisk? Det är inte att jag inte kan tänka logiskt eller inte kan lösa problem -för det kan jag. Problemet ligger i att så fort jag närmar mig tekniska apparater uppför de sig som de aldrig förr har gjort kring någon människa, och aldrig kommer att uppföra sig igen… Utan att göra någonting lyckas jag få det mest simpla program att utföra konstigheter trots att experterna talar om för mig vad jag ska göra och jag gör EXAKT vad de ber mig om. Experterna står handfallna och stirrar på skärmen för att sedan med förundran (ibland nästan beundran) säga ”Men jag sååååg ju vad du gjorde. Du gjorde ju inget fel. Det kan inte bli så här när man gör som du gjorde.” Blir man inte galen av det så säg? Det påverkar till och med arbetet till den grad att det jag ska göra idag för att förbereda måndagens arbete inte kan göras. Varför? För att jag blir utkastat ur programmet precis hela tiden. Varför släpper det ens in mig när det uppenbarligen inte vill ha mig där???? Logiken kring den tekniska världen måste helt enkelt vara att det inte existerar någon teknisk logik. Skit bakom spakarna går an som ursäkt så länge jag sitter själv men inte när jag följer instruktionerna!

4) Tankar kring liv och död kretsar så närvarande runt i mig samtidigt som jag inte kan ta på dem. Jag kan inte formulera dem utan varje gång jag försöker kommer bara orden ”jag är så trött” ur min mun. Frustrerande och tröttsamt. Trötthet är ett tema i mitt liv. Samtidigt som jag är trött är jag jag funktionabel samtidigt som jag inte alls är det. Jag vet att livet handlar om att leva och att dö, det är det naturliga, det enda säkra med livet, men måste det kännas som att det är de extrema ytterligheterna som enbart finns i mitt liv? De går hand i hand men jag känner mig mer och mer schitsofren av det…

Ska grilla med kompisar ikväll och träffa en annan kompis på stan om en timme. Tur i oturen att jag inte kan arbeta Ska bli skönt att bara umgås med vänner och förtränga livets jobbiga saker. Det är begravning nästa vecka på tjejen som dog i bilkrocken för några veckor sedan. Jag måste gå, måste få ur det ur systemet för ajg lägger till och med band på mig när jag är ensam just nu. Jag måste snart ta tag i mig själv och hitta en terapet av något slag tror jag.

Dagens tips…

om ni har underkläder som egentligen är lite för gamla och ni har använt dem när ni var några storlekar större så ska ni inte ta på er dem när ni 1) jobbar och 2) har tappat 4 storlekar. Det ser konstigt ut för arbetskamraterna när du går runt och håller i underkläderna för att inte tappa dem….

jag lever

Mår bättre idag, tung i huvudet men jag hade nog rätt -det var inte ett riktigt migränanfall. Vet inte vad det var men jag har jobbkompisar som också hade ont i huvudet igår, kanske väderleksomslaget spelade roll? Har varit vimsig idag men inte lika vimsig som jag kan vara så  jag får väl se det från den positiva sidan. Som en av mina tekniker sa -”du är ju en organiserande vimsig dåre! Då kan du väl inte begära att du inte ska vara dåre?”Ack så sant…

Jobbade över idag, fått indirekt beröm igen. Känns toppen Får berätta om det imorgon, måstew in i duschen och ner i sängen nu. Jobbar kl 7 imorgon bitti så det är upp vid halv sex-tiden som gäller.

Hoppas ni har det bra!